Den svenska monarkin står stark. Enligt en opinionsmätning från DN/Ipsos tycker över 60 procent av de tillfrågade att monarkin fungerar bra. Bara en femtedel kan tänka sig att byta statsskick. Det är också runt 60 procent som anser att kungen personligen gör ett bra jobb. Till och med bland vänsterpartisterna är majoriteten nöjda med hans insatser. Framtidsutsikterna för institutionen är också goda. Enligt mätningarna som görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet är kronprinsessan Victoria den offentliga person som svenska folket känner mest förtroende för.
När kungen besteg tronen för femtio år sedan var det nog få som vågade tro att monarkins framtid kunde vara så ljus. Radikala vindar blåste och 1974 års grundlag var medvetet otydlig om monarkens roll. Förväntningarna i tiden var att institutionen skulle vittra bort.
Men kungen lyckades med tiden hitta en modern roll för sig och sin familj. I dag är kungahuset en modern representant för varumärket Sverige och en institution som stöttar demokratin. Monarkin erbjuder en kontinuitet över tid och är en symbol för staten som inte är nedsolkad av partipolitik och dagsaktuella tvister. I en stökig samtid är detta en tillgång.
Vad som däremot känns som alltmer hopplöst föråldrat är idén om en svensk republik. Det är symptomatiskt att när kungen besökte Karlstad anordnades en demonstration mot monarkin av revolutionär kommunistisk ungdom. På 1800-talet var det de som ville införa demokrati som demonstrerade för republik, idag är det de som vill avskaffa demokratin som gör det.
Carl XVI Gustaf har haft stor personlig betydelse för att stärka monarkin och göra republikanismen otidsenlig. Han har tagit sitt uppdrag på största allvar och arbetat på plikttroget. Med tanke på hur mycket ansträngning som lagts på att gräva fram skandaler och misstag har han bjudit på ytterst få.
Kungens personliga sätt att vara har också blivit en tillgång. Kungen gör sig inte till och människor känner igen sig i hans starka känsla för familjen och i hans engagemang i natur- och miljöfrågor.
Ibland har kungen fått utstå personlig kritik för att vara försynt och för att aldrig ha blivit bekväm med rampljuset. Att han är för blyg. Men även dessa karaktärsdrag har vunnit över tid. I en tid där den mediala och politiska offentligheten är högljudd, självgod och narcissistisk är kungens återhållsamma och äkta sätt en efterlängtad kontrast.
Efter 50 år fortsätter kungen att göra skillnad: För Sverige i tiden.