Det var några av de största pro-palestinska demonstrationerna hitintills. Kravet var omedelbart eldupphör, vilket skulle gynna Hamas. Arrangörerna för helgens demonstrationer var nätverk av palestinska organisationer, men bland demonstranterna syntes som vanligt många röda fanor.
Israel-Palestina-konflikten engagerar socialister på ett helt annat sätt än andra konflikter. När till exempel Azerbaijan inledde en blockad av Artsakh 2022, då en del av Armenien, utbröt inga demonstrationer eller artistupprop om att över hundra tusen civila lämnades utan mat, el och vatten. Det pågående proxy-kriget i Jemen mellan Saudiarabien och Iran beräknas hittills ha skördat över 377 000 civila liv, varav 70 procent beräknas ha varit barn under fem. Men inte heller det har vållat några demonstrationer eller artistupprop.
Den selektiva upprördheten beror på den socialistiska världsåskådningens tanke om klasskamp. I denna binära världsåskådning ses alltid borgarklassen som förövaren och arbetarklassen som offret. Det är en världssyn som har internationaliserats genom tanken om den “globala södern” eller “tredje världen”. Världens fattiga länder får på detta sätt tjäna som en internationell motsvarighet till en förtryckt arbetarklass. Den “första världen”, eller “västvärlden”, pekas ut som den motpol och symbol för den förtryckande borgarklassen. Västvärlden blir den evige förövaren och den globala södern dess offer.
Anledningen till att just Israel-Palestina engagerar dem med vänstersympatier mer än andra konflikter beror på att socialisterna sorterar in Israel – en liberal demokrati – i västvärlden. Konflikten faller därmed in i den förenklade världsbilden av ett offer, en underdog, som slåss mot sin förtryckare. För vem älskar inte en underdog?
Den ideologiska enögdheten gör att det ofta inte blir mer än pliktskyldiga fördömanden av Hamas terrordåd. Att visa medlidande med Israel blir i vänsterns analys att stödja förtryckaren, även om det i detta fall faktiskt står mellan en liberal demokrati och en terroristgrupp som inte minst har terroriserat civila palestinier i Gaza i över 15 år.
I kriget i Jemen eller Artsakh blir det enligt vänsterns världsbild i stället offer som krigar mot andra offer, då det inte finns en tydlig västerländsk part i konflikterna. Det passar inte in i vänsterns världsbild av förtryckare och förtryckt, vilket leder till mindre eller oftast uteblivet engagemang för dessa krigs offer.
När det gäller konflikten Israel-Palestina måste ett eventuellt krav på eldupphör vara baserat på mer än en förlegad klassanalys. Fokus borde vara att lägga grunden för en varaktig fred. Och en sådan fred kan inte vinnas så länge Hamas består.