Nyheten om att det inte blir några statliga färjor i den gotländska färjetrafiken efter att den här upphandlingsperioden löper ut hälsades med stor glädje av många.
Lite väl stor glädje med tanke på att detta är helt i enlighet med den utredning som Trafikverket presenterade i fjol. Samma utredning där Trafikverket föreslår att färjorna i framtiden ska vara statligt ägda. Under rubriken "Fortsatt hantering till 2027 skrev Trafikverket i fjol:
"Utifrån utvärderingen är modell 2 statligt ägda fartyg och upphandlad drift den modell som föreslås som modell för framtida Gotlandstrafik. Arbetet med tidplaner har dock visat att det inte går att införa en sådan modell till 2027. Det innebär att en samlad upphandling, det som i det här uppdraget kallas modell 1, behöver göras för att säkra trafik även efter att nuvarande avtal upphör."
Att färjorna skulle vara statligt ägda redan från 2027 har alltså aldrig varit aktuellt. Och hotet om statliga färjor, med associerade negativa konsekvenser, kvarstår i framtiden.
Ända är denna redan tidigare kända respit tillräcklig för att exempelvis Erik Fransson på Folkbladets S-märkta ledarsida i GT ska hävda att "Pusselbit efter pusselbit faller på plats och Gotlands framtid säkras..."
Tänk vad färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet har utvecklats genom åren. Först 1961 fanns det en färja där man kunde köra ombord med bil, istället för att den skulle lyftas ombord. Överfartstiderna har kortats markant och man kan nu lämna ön på morgonen och återvända påföljande kväll/natt.
Det skulle vara bra mycket trevligare att diskutera hur färjetrafiken skulle kunna utvecklas till det bättre för passagerarna i framtiden, istället för tillkämpat jubla över att framtida försämringar inte plötsligt har tidigarelagts.
En annan skenbart god nyhet rör de 67 miljoner kronor som ska delas ut till kring 20 000 elkunder på ön, som en kompensation för vinterns betungande elräkningar. Det ger alltså i snitt sisådär 3 350 kronor per skaft, men somliga kan få så lite som 100 kronor. Det räcker, enligt en kartläggning i GA, ungefär till en av de billigaste hämtpizzorna.
Samma regering håller fast vid att det är havsbaserad icke planerbar vindkraft som ska utgöra framtidens energitillskott till elmarknaden. Men det är ju just satsningen på vindkraft, och avvecklingen av en stor del av Sveriges kärnkraft, som starkt bidragit till de problem vi nu har på elmarknaden.
En verkligt god nyhet vore om vi plötsligt fick tillbaka den koldioxidfria elproduktion som med ovett och vilja avvecklats. Goda nyheter vore också mindre drakoniska energiskatter och en satsning på ny planerbar elproduktion som minskar risken för framtida elchocker.
Lite plåster på såren för de skador som energipolitiken orsakat är inte mycket att jubla över. Speciellt inte som skattebetalarna själva får betala för plåstren.
Ytterligare en skenbart god nyhet under fredagen sade att försäljningen av plastpåsar minskat med 75 procent i Sverige, sedan man införde skatt på de påsar som säljs i matvarubutiker. Jag kan i detta sammanhang inte undanhålla er en ordväxling på Twitter:
Lorentz Tovatt, Miljöpartiets klimatpolitiske talesperson, kommenterade nyheten:
"Stackars högern. De har det verkligen inte lätt, verkligheten går jämnt emot dem."
På det svarade Carl-Oskar Bohlin, riksdagsledamot (M):
"Du missade den lilla detaljen att försäljningen av icke återvinningsbara avfallspåsar i plast, ofta från Kina, under samma tidsperiod har ökat med drygt 70 procent.
De plastkassar som nu minskat tillverkades till stor del i Sverige och gick att återvinna.
Hejdå MP /Riksdagen"