När en livsfarlig pandemi härjar kan det vara motiverat med restriktioner som tillfälligt begränsar medborgarnas frihet för att förhindra smittspridning och rädda liv. Men med de nya restriktioner som regeringen beslutat om – och som börjar gälla i dag – tycker jag att mycket talar för att regeringen har börjat missbruka detta verktyg. Vilket drabbar bland annat allmänna sammankomster, publika evenemang, restaurangbranschen och idrottsverksamhet.
Smittspridningen är omfattande just nu, av allt att döma delvis på grund av den nya varianten av Covid 19, omikron.
Men även om omikron tycks mer smittsam än tidigare varianter så är det mer sällsynt att de som insjuknar blir så dåliga att de behöver sjukhusvård. Mindre risk för att bli allvarligt sjuka har också de som är vaccinerade, vilket är en hög andel av befolkningen.
De senaste dagarna är det kring hundra personer i Sverige som fått intensivvård för covid 19, trots att många nu testas positivt för sjukdomen. För ett år sedan låg antalet patienter som fick intensivvård för covid 19 mellan 350 och 400.
För närvarande är det tre personer som får sjukhusvård för covid 19 på Gotland. En av dem vårdas på intensiven.
Syftet med de nya och hårdare restriktionerna som begränsar medborgarnas frihet tycks nu inte främst vara att rädda liv, utan att minska trycket på den svenska sjukvården. För den skull försöker man minska smittspridningen av covid 19, men också av andra sjukdomar som "vanlig" säsongsinfluensa och vinterkräksjuka. Extraordinära åtgärder sätts in mot ordinär sjukdom.
Jag varnade för detta för ett par veckor sedan, i en ledare den 30 december. Varnade för att regering och riksdag har öppnat Pandoras ask och tagit sig rättigheter att styra våra liv på ett sätt som de tidigare inte haft och som de inte kommer att stoppa tillbaka i asken. En möjlighet som de riskerar att använda alltför ofta och med otillräckliga motiv.
Regeringens nya och långtgående restriktioner under nuvarande omständigheter är en bekräftelse, tycker jag, på att min oro är befogad.
I Sverige har det hittills varit mycket begränsade motreaktioner mot de restriktioner vi ålagts under pandemin. Huvudsakligen, hoppas jag, därför att den överväldigande majoriteten funnit inskränkningarna befogade. Om det blir än mer uppenbart än nu att regeringen överanvänder sig nya makt, för samhälleliga mål som dessa maktmedel inte var avsedda för, så hoppas jag ändå att det orsakar en rejäl motreaktion. Samhällstillvänd rationalitet och fokus på det gemensamma bästa är en god inställning, men det är inte flat acceptans av frihetsinskränkningar när de börjar framstå som opåkallade.