Det klagas på den gotländska allmänhetens attityd till turism. På Helagotland kan man läsa om ett specifikt fall. Någon har skrivit till Region Gotland för att klaga på "gnällmentaliteten" och för att vid framtida besök önska sig ett mottagande av en lokalbefolkning som ser mer positivt och mindre negativt med turism.
Men vänta nu! Låter inte detta brev som ett typexempel på den sorts gnällighet som brevskrivaren själv klagar på? Jag tror minsann att jag måste ta och skriva till den där fastlänningens hemkommun och klaga. Gotland betackar sig för buttra besökare.
Liknande ståndpunkter med krav på en positiv attityd kan man för all del även ofta få höra i den inomregionala gotländska debatten i ett flertal olika frågor. Klaga inte på färjepriserna. Det är dåligt för Gotlands varumärke. Kritisera inte färjetrafikens upplägg. Gotland måste vara enat och tala med en röst. Utmåla inte Gotland som ett dyrt resmål. Det kan skada Gotlands utveckling. Tala inte så mycket om den problematiska bostadsmarknaden. Det kan skrämma bort dem som funderar på att flytta hit. Om vi bara säger att allt är så blir det också bra.
Det är djupt problematiskt tycker jag, när man försöker trycka ner opinioner och lägga locket på den gotländska debatten genom att skuldbelägga obekväma ståndpunkter och utspel.
Riktigt sinistert blir det när kritik mot Region Gotland skuldbeläggs på samma sätt, som en illojal handling som är skadlig för varumärket. Inte minst när sådan kritik riktas mot anställda som påtalat missförhållanden eller tillkortakommanden.
I själva verket är kritik och problematisering helt centrala företeelser för att skapa en god utveckling och ett bättre samhälle. Det gäller oavsett om det rör samhällsfrågor som besöksnäringen och dess påverkan på ön eller specifika delar av Region Gotlands verksamhet. Om bekymrade kritiker tystas så riskerar vi att lämna fältet fritt för en utveckling som gotlänningarna kanske inte vill ha, vi slutar tänka på åtgärder som skulle kunna låta olika intressen samsas och samexistera och brister inom Regionen kan lämnas oåtgärdade. För är det inte så att hälsan tiger still?
Nej, tyvärr är det oftare så att det är ohälsan som tiger.
Det samhälle där man förväntas att hålla tyst av missriktad hänsyn mot påstådda gemensamma intressen blir ett förkrympt samhälle. Så kan vi inte ha det. Oavsett vad man anser i sakfrågorna.