Moderaterna var under Fredrik Reinfeldt ett i det närmaste liberalt parti. Den konservativa ådran trycktes tillbaka av de framgångar partiet rönte under Alliansens glansdagar. Men efter Reinfeldts avgång har partiet lämnat de liberala idéerna bakom sig och vandrat alltmer höger ut mot nationalismens mörker. I frågor där man tidigare varit överens med sina allianskamrater om liberala lösningar, har M plötsligt hittat nya mer nationalistiska lösningar. Närmandet till Sverigedemokraterna är tydligt. Men nu upplever jag att M tar ett nytt steg på den vägen, nämligen steget in i populismen.
Det som kännetecknar populistiska partier är deras sätt att leta upp någon form av folkligt missnöje och stödja det oavsett vad man tidigare sagt och oavsett vad som är sant eller politiskt möjligt. Ofta i kombination med direkta sakfel för att misskreditera politiska motståndare. Ett tydligt exempel framkom under riksdagens frågestund den 7/11 där moderaternas nya syn på människors möjlighet till sjukvård kom fram. M har tidigare varit helt överens med sina borgerliga kamrater att sjukvården inte ska användas som slagträ i flyktingdebatten. Nu har de svängt och använder en påstådd orättvisa där flyktingars möjligheter till sjukvård i ett fåtal regioner sätts mot våra äldres oro att inte få vård. En ”vi mot dem” argumentation som tidigare bara hörts från Sverigedemokraterna. En argumentation som är falsk och dessutom rimmar dåligt med de enorma skattesänkningar moderaterna vill genomföra. Skattesänkningar som skulle drabba välfärden och våra äldre hårt.
Men det är inte bara i flyktingfrågor där M agerar populistiskt. Partiets utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Olin rasar mot både Skolverket och Utbildningsministern. Orsaken är att det utkast till ny läroplan, som Skolverket nyligen haft ute på en remissrunda, inte har med exempel på vilka traditionella sånger som ska ingå i undervisningen i samband med högtider. Ett av de tidigare inskrivna exemplen var Nationalsången, och borttagandet får de nationalistiska ådrorna att svalla. Axén Olin kräver nu att Utbildningsminister Anna Ekström (S) agerar och dra tillbaka förslaget, trots att det ännu inte finns något. Men rubriker som skriker ut att Nationalsången tas bort ur läroplanen väcker känslor trots att det ännu inte finns något förslag och trots att det inte finns någon sanning i påståendet. Det är med andra ord en ickefråga som vinklas, gjorts enormt stor och som väcker uppmärksamhet hos vanligt folk, men blir extrem uppmärksammat i de populistiska och nationalistiska kretsarna som Moderaterna numera vistas i. Man blir inte annat än beklämd. Partiets förfall och vandring högerut får mig att undra om partiet under Reinfeldts ledning och det vi ser i dag verkligen är samma parti.
Men det slutar inte där. Efter helgens upptrappning av gängvåldet i Malmö följer Moderaterna och Kristdemokraterna i Sverigedemokraternas ledband. Trots att problemen med gängkriminaliteten inte är något som plötsligt dykt upp eller något man kan lösa med ett snabbt beslut i riksdagen agerar partierna som om lösningen är enkel. När SD går ut och meddelar att de tänker lämna in en misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson (S), är det inget annat än plakatpolitik och populism. Eller som Jonas Sjöstedt (V) sa till Ekot: ”Att i det här läget väcka misstroende syftar mer till att jaga väljare än att jaga brottslingar”.
När det verkligen behövs vuxna i rummet lyser de som mest med sin frånvaro.