Ledare: Debatt i USA blev hätsk trots att det är dålig tv

Natten till onsdag 30/9 svensk tid hölls den första debatten mellan presidentkandidaterna i USA, den sittande presidenten Donald Trump (republikan) och den före detta vicepresidenten Joe Biden (demokrat).
Debatten blev hätsk, med avbrytande och främst Trump som avbröt Biden, personangrepp och negativ utmålning av motståndaren, dess politik, beteende och historik. Kandidaterna, speciellt Trump trots sitt ämbete, var inte statsmannamässiga kan man konstatera. 
Sakfrågor togs upp som coronaviruset och sjukdomen covid-19, landets ekonomi, lag och ordning, koldioxidutsläpp med klimatförändringar och några till. Men jag tar inte upp dem här så mycket eller kandidaternas åsikter utan snarare tonen och beteendena i debatten. 
Medie- och kommunikationskunskapen har visdomen att i en tv-debatt ska man vända sig till tv-publiken som sitter hemma i sina soffor. De och bildmediet tv gynnar den som är lugn, gör små rörelser, gärna är kortfattad och säger sådant som är lätt att komma ihåg. 
Neil Postman (född 1931, död 2003) hette en medievetare som skrivit om tv-mediet och bland annat politikers framträdande där, främst i boken Underhållning till döds (kom 1986).
Man bör som debattör i tv vara en person som skulle kunna tänkas vara hemma i publikens tv-rum och bete sig som om så vore fallet. Då är det dåligt att vara högljudd, avbryta, vara oförskämd och ha stora gester. 
Dessa erfarenheter har stämt i många årtionden och det är konstigt att de inte verkar stämma nu. Frågan är varför. 
Visserligen har många vant sig vid bildmedium och rörlig bild inte bara via tv utan även med datorer och telefoners skärmar. Men det kan inte vara förklaringen, eftersom det i demokratierna nästan bara är i USA som en debatt mellan politiker kan vara på detta sätt med hätskt tonläge, avbrytningar, att båda talar samtidigt med mera. 
Så förklaringen är antagligen Trump personligen. Hans ofta vulgära beteende med tillmälen, öknamn, raljering, sarkasmer, överdrifter och lögner har satt en ny nivå, låg nivå. 
Även om Trumps avbrytande och delvis yviga gester och rörelser inte är tv-bildmässiga har hans sätt att bete sig blivit något som publiken, i hela världen, vant sig vid. Trump beter sig som en skrävlare och skrytmåns. Publiken har nog justerat sina förväntningar till att det är Trumps skryt, överdrifter, ljugande, frånskyllande och annat som kommer när han är i bild. 
Sedan förra presidentvalets valrörelse är alla vana vid det nu efter fyra års erfarenhet av hans beteende. Så hans beteende stör inte tv-tittare lika mycket eftersom de vant sig. Publiken har anpassat sina förväntningar att Trump kan bete sig som han gör och gjorde i denna debatt. 
Och så är publiken, väljarkåren, i USA uppdelad. Hälften gillar inte Trump ändå. Den andra knappa halvan stöder honom, fastän han beter sig som han gör. 
Teorierna om hur en politiker bäst beter sig i en tv-debatt bygger även på att man ska vinna påverkbara, obeslutsamma personer. Det behövs inte i Trumps fall för sådana finns nästan inte i dagens politiskt polariserade, tudelade USA. 
Den skrytande, respektlösa lögnaren Trump kan därför härja fritt. Hans debattmotståndare Biden får därmed också ett större spelrum. 
"Håll käften, hörru!" går då bra att säga åt USA:s president i en tv-debatt. Minst halva publiken tänker ju att så skulle jag också ha sagt om jag hade råkat ut för Donald Trump i en debatt som den här.