Men när han på onsdagen gjorde det handlade det inte om att lösa de många problem som finns med hanteringen av coronapandemin. I stället uppmuntrade Löfven alla partier att inte genomföra kommunala skattesänkningar och privatiseringar inom äldreomsorgen under pandemin.
Löfven motiverar initiativet med att det behövs arbetsro inom vård och omsorg. Men om verksamheten fungerar illa under pandemin är det knappast arbetsro om kommuner inte kan göra vissa saker för att ändra på det. Noterbart är att Löfven fortsätter att peka på den lokala nivån när pandemin diskuteras, i stället för att rannsaka sig själv.
De flesta av de andra partiledarna var desto piggare på att prata om regeringens ansvar. M-ledaren Ulf Kristersson kritiserade Löfven för att ha varit avvaktande under pandemin och C-ledaren Annie Lööf talade om att säkra ersättningar till företag som drabbas av restriktionerna. Den samlade kritiken handlar dock mer om att regeringen brustit i handlingskraft, snarare än exakt vad den har genomfört.
Här bör det vara tydligt för de alla att regeringen inte har skött sig, eftersom siffrorna för antalet smittade och döda talar sitt tydliga språk. Det senaste initiativet, pandemilagen, togs till exempel fram alldeles för sent och genom en farligt osäker process.
Partiledarna tog även tillfället i akt att tala om sina egna hjärtefrågor. V-ledaren Nooshi Dadgostar gjorde sin allra första partiledardebatt och ägnade nästan allt sitt utrymme åt att tala om äldreomsorgen – dock utan särskilt mycket substans. Lööf fick den klassiska C-frågan om skogen bollad till sig av KD-ledaren Ebba Busch, som hade skäl att ifrågasätta Centerns försvar av äganderätten mot regeringens bevarandeambitioner. Och Kristersson gjorde välbehövliga försök att föra upp kriminaliteten på agendan.
Möjligen något oväntat kom Liberalernas gruppledare Johan Pehrson med ett uttalande som eventuellt satte en slutpunkt för partiets stöd till S-MP-regeringen. Han gjorde tydligt att L vill ha en annan regering, men förklarade att tiden för förändring kommer efter pandemin. Det kan vara goda nyheter för en M-ledd regering. Men frågan är när L i så fall bedömer att pandemin är över, och hur många väljare partiet har kvar i det läget.
Regeringen fortsätter att vara en lämplig måltavla för kritik från alla håll. Det är dock svårt för andra partier att visa sig lämpligare när det gäller sådant som bara en regering kan göra. Men påtryckningar om testning och smittspårningsappar, som säkerligen hade varit användbart, gör det åtminstone tydligt att pandemin sannolikt hade hanterats på ett annat sätt med en annan regering.