Kärnvapen är något fruktansvärt. De borde aldrig ha uppfunnits och om de skulle användas igen vore det en katastrof för mänskligheten. Om detta håller de flesta med. Samtidigt är kärnvapen en realitet. De är uppfunna. Ur det perspektivet kan vi vara lyckliga över att det inte bara är Kina och Ryssland som har kärnvapen. Då hade det sannolikt inte funnits vare sig demokrati eller mänskliga fri- och rättigheter på jorden.
Det framåtskridande som världen gjort sedan 1940-talet har varit möjligt tack vare att demokratierna USA, Frankrike och Storbritannien haft kärnvapen och lyckats att föra en avskräckningspolitik där diktaturerna inte har vågat att använda sina. Det finns inga garantier för att detta håller i all framtid men just nu är förmågan till avskräckning det som hindrar att kärnvapen används.
Detta bör vi ha i minnet när vi nu hör den politiska vänstern dra i gång en slags Natodebatt 2.0 i Sverige. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver nämligen att Sverige stiftar en särskild lag som förbjuder kärnvapen på svensk mark. Budskapet har nog jordmån också bland många socialdemokrater. Det var inte länge sedan som socialdemokratiska ledare talade om Sverige som en fri yta mellan stormakterna.
Nu hör det till saken att det bara finns en stormakt som hotar med kärnvapen. Det är Ryssland. Nato som organisation har inga kärnvapen. Dessa finns hos tre medlemsländer: USA, Frankrike och Storbritannien. Alla tre ser kärnvapen som en nationell resurs och ett politiskt snarare än militärt verktyg.
Frankrike och Storbritannien har bara strategiska kärnvapen och inget behov av framskjutna placeringar. USA har liksom Ryssland kvar taktiska kärvapen, men de spelar inte längre den viktiga roll de gjorde under Kalla krigets kapprustning. Europas främsta huvudbry är vad som skulle ske om USA drog tillbaka alla sina taktiska kärnvapen från kontinenten. Det skulle ge Ryssland ett läge för utpressning. Putin har redan hotat flera gånger med att sätta in taktiska kärnvapen.
Sverige spelar i dessa sammanhang ingen framträdande roll. Vi står sedan 1960-talet under amerikanskt kärnvapenskydd. Det ska ha varit garantin som gjorde att vi kunde avbryta vårt eget kärnvapenprogram och skriva under icke-spridningsavtalet. Natomedlemskapet ändrar så vitt vi vet inte detta. Ingen Västmakt har velat placera ut kärnvapen i Norden.
Debatten om ett kärnvapenförbud är därför något av en skendebatt. Vi skulle knappast få några, ens om vi bad om dem.
Ett särskilt svenskt förbud mot kärnvapen skulle i dagsläget få som främsta effekt att så split inom Natosamarbetet. Det skulle skicka en signal om vi fortfarande ser oss som lite mer än de andra och att vi går in i alliansen halvhjärtat. Det är inte vad Nato – eller relationen till USA – behöver just nu, och det skulle varken göra Sverige eller världen säkrare.