Nya partiledare får ofta en skakig start, när allmänheten tillfrågas om sitt eventuella förtroende för personen i fråga. Det är inte så konstigt. Det tar tid att etablera förtroende, speciellt om den nya partiledare inte varit speciellt välkänd nationellt innan sitt upphöjelse. Eller om den släpar på lite bagage som initialt kan vara betungande och förhindra ett lyft.
Aldrig någonsin har dock starten för en partiledare varit så skakig och klen som för Centerpartiets nya ledare. Aftonbladet har nu publicerat den första förtroendemätningen från Demoskop där Muharrem Demirok figurerar. Den gör det svårt att tro att det kommer att gå snabbt och lätt för den nya partiledaren att vända Centerpartiets negativa utveckling. Bara fyra procent av de tillfrågade har ganska eller mycket stort förtroende för Demirok. Det är det sämsta resultat som någonsin har uppmätts för en partiledare. Ja, det är till och med sämre än alla språkrör någonsin har haft. Fyra procent är till och med en lägre andel av befolkningen, än den andel som fortfarande säger sig sympatisera med Centerpartiet.
Förtroendemätningar är givetvis inget facit för hur partiledare ska bedömas. Själv har jag exempelvis svårt att första varför Magdalena Andersson är den partiledare som allmänheten har störst förtroende för, efter hennes ansvar för åtta icke framgångsrika år i regeringsställning, först som finansminister och avslutningsvis som statsminister.
Men allmänhetens förtroende har ju en stor betydelse för en partiledares förmåga att lyfta och vara en tillgång för sitt parti. Och när det gäller bär han den dubbla bördan av både bagage och att nyss ha klivit ur den relativa anonymiteten. Han har dessutom valts efter en process som orsakat intern kritik inom Centerpartiet – under vilken det bland annat framkommit att Demirok – för flera decennier sedan – dömts för misshandel efter att ha skallat sina brottsoffer. Och han har valts utan att det har framkommit i någon nämnvärd utsträckning har framgått hur han vill att Centerpartiet och dess politik ska utvecklas.
Centerns partiledare brukar få sitta ganska länge. I hyggligt modern tid är väl undantagen Karin Söder och Lennart Daléus. Men Karin Söder avgick ju av hälsoskäl i februari 1987 innan hon hunnit sitta i ens ett år. (Eller drygt ett år om man räknar med tiden då hon var tillförordnad men inte vald.)
Lennart Daléus (1998 till 2001) är det dock ett exempel på att Centerns tålamod inte är obegränsat, om stödet uteblir. För övrigt avråder jag från en kampanj liknande den som skedde då, med valaffischer av partiledaren med texten "Det här är Lennart".