Under onsdagskvällen blev en föreläsning i Gubbängen i södra Stockholm, anordnad av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, utsatt för en attack från fem förmodade nazister. De maskerade männen sprang in med rökbomber och röd sprej. Flera deltagare blev angripna. Tre personer fick föras till sjukhus.
Att samtliga av riksdagens partiledare var snabba med att fördöma attacken är ett sundhetstecken för svensk demokrati. Politiskt våld kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle, och det tillhör alla demokratiskt sinnade personers mest grundläggande skyldigheter att freda de som engagerar sig i landets gemensamma styre. Angrepp av detta slag måste mötas med samhällets fulla polisiära och moraliska kraft.
Men det måste samtidigt poängteras att vänstern sällan har erbjudit högern samma stöd som nu erbjuds dem. Vänstern har många gånger sett med blida ögon när motståndare på olika vis blivit föremål för extremistisk förstörelse. När regeringsföreträdares möten flera gånger störts av vänsteraktivister har man tittat åt andra hållet och ibland även medverkat själva. När de gröna extremisterna i Extinction Rebellion och Just Stop Oil härjade som värst har man varit tyst. En av talarna på evenemanget var Mathias Wåg, medgrundare till AFA, det militanta vänsternätverk som bland annat attackerat stockholmspolitikern Irene Svenonius (M) i sitt eget hem.
Genom att blunda för övertramp från den egna sidan blir det ofrånkomligt att övertramp som företeelse normaliseras. I förlängningen leder det till att vanliga människor tröttnar eller blir för rädda för att engagera sig, medan dårar och faror flyttar fram sina positioner. På den vägen försvagas demokratin, störning för störning. Attacken i Gubbängen är således inte bara en påminnelse om att hotet från nazismen fortfarande måste tas på allvar, utan också att vänstern behöver rannsaka sig själva. Vilken roll har de spelat i att samhällsklimatet blir allt brutalare?
Att extremister och andra våldsverkare vill förstöra den demokratiska processen är inte något som vi kan ändra på. Men det vi kan ändra på är samhällets respons när så sker, oavsett från vilket håll det kommer. Precis som högerextremister bör jagas ur varje salong, bör det inte finnas utrymme för vänsterextremister i några möblerade rum.
Ulf Kristersson (M) uttryckte strax efter att rapporter från attacken släpptes till Nooshi Dadgostar (V) att hon och Vänsterpartiet har hans djupaste stöd, och meddelar också att den här sortens vedervärdiga handlingar har ingen plats i det fria och öppna samhället. Det är helt rätt. Och ja, just i dag är vi alla, utan reservation, vänster- och miljöpartister. Men imorgon, om Palestinarörelsen eller andra vänstergrupper ger sig på regeringens gräsrötter, kommer vi alla vara moderater, kristdemokrater eller liberaler?