I första steget siktar regeringen på att exploatera alla lämpliga platser, och få fram mellan 23 och 31 TWh. I andra steget har regeringen gett order om ytterligare 90 TWh. Sveriges årliga elförbrukning är 134 TWh.
Havsbaserad vindkraft har förtjänster och ska inte diskvalificeras. Regeringens hantering lider dock av demokratiskt underskott. Under presskonferensen kungjorde Strandhäll att de planerade vindkraftverken inte kommer synas eller höras från land. Ett djärvt uttalande med tanke på att det ännu inte planerats några verk.
Uttalandet avslöjar hur regeringen avser att få igenom sina ambitioner. Ett 300 meter högt verk måste vara placerat 36 nautiska mil ut i havet för att inte synas från stranden. Kommunernas makt begränsar sig till territorialhavet. Alltså normalt tolv nautiska mil utanför kusten.
Det ser onekligen ut som att regeringen siktar på att neka kommunerna inflytande i tillståndsprocesserna. Och skulle kommunerna ändå ha synpunkter förklarade Strandhäll att regeringen avser att ge kommunerna ”ökade incitament vid vindkraftsetablering”. Huruvida detta ska ses som hot eller muta står obesvarat.
Ministern förklarade vidare att regeringen vill ordna så att tillståndsprocesserna för havsbaserad vindkraft underlättas och går snabbare. I den här kontexten fanns det ett ord Strandhäll aktade sig för att säga– Miljöbalken.
Etablering av vindkraft omfattas av Miljöbalken. Under senare tid har det blivit allt tydligare vilken hämsko denna lag är. Företrädare för från såväl vindkraft och gruvor som från försvaret och skogsnäringen har framfört omfattande och välgrundad kritik. I vissa fall har Miljöbalken varit så omöjlig att klara att regeringen tvingats fatta beslut om undantag.
Eftersom Miljöbalken inte medger lättnader för havsbaserad vindkraft finns det bara två alternativ för att regeringens ambitioner om en lättare och snabbare process ska bli verklighet. Det ena är att havsbaserad vindkraft får en politiskt motiverad gräddfil genom att regeringen specialskriver vissa delar av lagen.
Det andra, och troligare alternativet, är att regeringen åsidosätter myndigheterna och de lagar som gäller på land. Även här med hänvisning till avståndet till kusten. Miljöbalken omfattar bara etablering av vindkraft inom territorialvattnet. Alltså inom det synhåll Strandhäll förklarade inte var aktuellt. Utanför, i den ekonomiska zonen, gäller inte Miljöbalken och regeringen kan bestämma efter eget gottfinnande.
När Miljöbalken hindrar regeringens prestigeprojekt ändrar den förmodligen inte lagen. Projekten placeras bara där lagen inte gäller och kommunerna saknar veto. Energiförsörjningen är för viktig för att avgöras av en regering vars enda sätt är att runda demokratin och inte följa lagar den kräver att alla andra följer.