Hej jag heter …… och är homosexuell var något jag hörde titt och tätt i slutet av 1990-talet och det skavde lite varje gång. Varför var det så viktigt att säga? Jag brydde mig ju inte om vare sig deras eller andras sexualitet. I min värld är det, och har alltid varit, okej att älska vem som helst och med vem som helst så länge det sker i samförstånd. Men jag ville inte få det i ansiktet om jag inte deltog i förtroliga samtal där frågan togs upp. Att sitta på ett möte tillsammans med ett 30-tal andra och få den informationen kändes inte okej för mig.
Men jag har sen dess blivit mer förståndig. Jag inser nu att samhället vi byggt upp också innehåller normer som begränsar oss alla, men främst de som inte passar in. Normen utgår från heterosexuella svenska män. Allt annat sticker ut från normen så länge det ses som annorlunda. Men ju fler vi ser och umgås med av de som inte ryms i normen ju mer ändras normen.
I dag är homosexuella en del av samhället på ett helt annat sätt än för 30 år sedan. Genom ett ihärdigt och ofta tufft arbete av bland annat RFSL, men även RFSU, har vi även börjat se andra normbrytande sexualiteter och könsidentiteter ta plats i samhället. Hbt blev hbtq, hbtqi och numera hbtqia+. (Homosexuella, bisexuella, transsexuella, queer, intersexuella, asexuella samt alla andra identiteter och läggningar.)
Om utvecklingen av synligörandet av olika sexualiteter och könsidentiteter fortsätter i samma takt kan vi i en framtid ha en norm som inte är lika snäv som i dag. En norm där många fler ryms och där många fler kan vara sig själva.
Men det finns orosmoln på mångfaldshimlen i form av en återuppväckt konservatism. Vi har i dag på pappret den mest nationalkonservativa regeringen någonsin. I realiteten är den ännu mer höger. Kristersson klamrar sig fast vid regeringsmakten för allt vad han är värd och då SD har vetorätt i alla frågor föser den bara regeringen framför sig för att uppnå sina mål.
Vi har redan sett hur personer som inte ingår i normen på grund av sin härkomst kommer att få det tufft framöver. Visitationszoner, fler inre gränskontroller, utvisning eller indraget uppehållstillstånd för bristande vandel, skärpta krav för medborgarskap, minskade bidrag, begränsad tolkrätt och dessutom en folkräkning med inriktning mot personer med utländska härkomst.
Utifrån uttalanden om hbtqia+ personer och debatten om lucia och dragquenns speglar en mycket konservativ syn på människor och en begränsad syn på människors möjligheter att vara sig själva. Risken att just hbtqia+ personer blir nästa målgrupp är uppenbar.
Vindarna har vänt i och med de nationalkonservativas framgångar vilket öppnar för fler uttalanden där normbrytande personer tvingas tillbaka in i garderoben för att överleva.
Redan på onsdag eftermiddag kan vi som ser allas lika värde visa vårt stöd för mångfald i den parad som genomförs under Gotland Pride. Vi se väl på Södertorg där paraden börjar runt klockan 17.