Centerpartiet måste vara det mest schizofrena partiet i landet. Deras nyliberala marknadspolitik krockar ofta med deras landsbygdspolitik. Nu senast är det deras nyliberala privatiseringstankar för Arbetsförmedlingen, AF, som inte fungerar ihop med deras landsbygdspolitik. Centerpartiet har länge haft en politisk vilja att privatisera stora delar av AF:s verksamheter. Så här skriver man bland annat på sin egen hemsida: ”Vi vill att den arbetsförmedlande delen av Arbetsförmedlingen avvecklas.” Den delen vill man istället ge privata företag möjlighet att utföra. I stället vill Centern att AF ”ska ägna sig åt kontroll och uppföljning”.
Följderna av de neddragningar som servettskissen till M/KD-budget fått för AF kan man aldrig skylla på Centerpartiet. Däremot var det C som tvingade igenom följande skrivning i Januariavtalet. ”Arbetsförmedlingen kommer att finnas kvar som statlig myndighet, men vara fokuserad på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande och av fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analys."
När nu AF tar höjd även för Januariavtalet och börjar avveckla kontor runt om i landet vaknar Centerpartiets landsbyggdshjärna reflexmässigt till. Nu vill man plötsligt rädda kvar de lokala kontoren.
Frågan man kan ställa sig är hur de egentligen tänker. Vad tror C att följderna av att AF inte längre ska förmedla arbeten blir för AF:s kontorsstruktur? Hur många besökare hade man tänk att AF:s egna kontor skulle ha efter privatiseringen? I min värld behöver en myndighet, vars uppgift är att kontrollera privata företag och arbetssökande, inte ha kontor i varje buske. Det kan räcka med ett per län, om ens det. De som jobbar kvar kommer ändå inte att ha så många besökare och absolut inga arbetssökande, då det jobbet är tänkt att skötas av de privata bolagen. Trots det vill C nu att de AF-kontor som nu är tänkta att läggas ner ska bli kvar och gör här samma bedömning som regeringen. Vilken verksamhet som ska förekomma på de kontoren är för mig en gåta.
Här lokalt ser vi liknande händelser efter fullmäktiges beslut att spara 200 miljoner kronor på tre år. Exempelvis när Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden tog beslut utifrån det hårda sparkravet nämnden fått. Där fördelar den styrande alliansen besparingar på 3,5 miljoner kronor till Gotlands Folkhögskola. Inför mötet fanns det tre förslag på hur sparpaketet skulle kunna genomföras framarbetade av Folkhögskolans rektor. Men när klubban gick i bordet blev inget av förslagen godtaget. Istället fick rektorn bakläxa och politikerna i nämnden valde att skydda vissa verksamheter vilket med största sannolikhet kommer att innebära stora svårigheter för rektorn att ens få ihop det påtvingade sparbetinget.
Vi ser hur C först tar beslut om sparbeting för att sedan tvingas rädda det som räddas kan från sina egna sparkrav. Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör.