Någonstans så fanns det en förhoppning hos mig om en fredlig lösning på den kris som Ryssland skapat i och runt Ukraina.
Jag trodde vi hade kommit längre i de upplysta delarna av världen. Att krig var något som ”bara” drabbade länder där det fanns extremt stora skillnader mellan olika grupper, typ Afghanistan. Eller i länder med auktoritära regimer som antingen tog tillbaka makten eller blev utmanade av demokratirörelser. Exempelvis Myanmar och Syrien. Där grupper strider mot grupper och inte länder mot länder.
Men jag trodde aldrig att vi skulle få se ett lands arme invadera ett annat land där folket i grund och botten är så nära besläktade och har så mycket gemensamt. Och absolut inte i Europa.
Jag såg det som troligt att ryska trupper även officiellt skulle gå in i de två utbrytarregionerna, Donetsk och Luhansk. Där har det mycket troligen befunnits ryska trupper redan innan men då inte officiellt. Men det vi nu ser i Ukraina är en regelrätt invasion, där Putin nu gör det Hitler gjorde mot Polen 1939.
Den fria världen är tydliga med sitt fördömande av Rysslands krigshandlingar. Under en presskonferens sa statsminister Magdalena Andersson (S) bland annat: ”I dag inleddes ett nytt och mörkt kapitel i Europas historia. Ryssland invaderar ett europeiskt land och hotar en demokratisk regering. Det är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt.”
Men hon är som sagt inte ensam, utan världen står i det närmaste enade i fördömandet. Ekonomiskt starka länder har redan startat ett sanktionspaket mot Ryssland och ryska intressen. Nya sanktioner för att ytterligare skada den ryska ekonomin är på gång ”på en helt ny nivå”, enligt Magdalena Andersson.
Det är bra att det världen reagerar starkt och gör vad de kan med fredliga medel för att straffa Ryssland, men jag tror inte det hjälper Ukrainas folk. I någon av alla nyhetssändningar jag tagit del av de senaste dagarna nämndes det från en väl insatt källa att Ryssland under en tid ställt om sin produktion till mer inhemsk.
Det skulle i så fall innebära att sanktionerna inte får den verkan som det är tänkt. Och som sagt, jag tror inte sanktionerna stoppar Putin. Vill Putin göra Ukraina till en lydstat eller en del av Ryssland kommer han att göra det.
I Sverige höjs genast rösterna för ett inträde i Nato. Jag undrar stilla för mig själv om det skulle vara så klokt just nu. Ett av Putins skäl att invadera Ukraina var just deras närmande till Nato. Om Sverige plötsligt tvärvänder i den sen länge etablerade säkerhetspolitiska linjen, skulle det mycket väl kunna trigga Putin till att göra Sverige till nästa mål. Man bör tassa försiktigt kring den björn som redan är uppretad.
Det vi nu ser är tydliga bevis för den skada som nationalism och drömmar om fornstora dagar kan få när de dras till sin spets. De drömmar som nationalister i Sverige har om att återupprätta stormaktssverige kan avfärdas som galenskap och vurmandet för Karl XII och Gustav II Adolf kan te sig som löjliga ritualer utförda av vilsna män.
Men med rätt ledare kan även galenskap accepteras, löjliga ritualer bli nationell kultur och drömmar om fornstora dagar bli verklighet. Putins dröm om att återupprätta ett storryssland utifrån Sovjetunionens gränser, har redan utmynnat i den värsta krigshandlingen sen andra världskriget.