Ibland när dessa båda punkter ska klubbas i fullmäktige kan man tro att det råder totalt olika syn på hur gotlänningarnas skattemedel ska fördelas inom regionens verksamheter.
Så är inte fallet. Partierna är slående överens om den allra största delen, det finns inte mycket svängrum om man säger så, vilket man kan se på bilden av hundralappen här intill. Den visar var skattepengarna går och till vad.
Det brukar ändå bli väldigt mycket retorik kring de, i sammanhanget, skärvor man vill fördela på olika sätt, för att peka på skillnaderna mellan partierna.
När årsredovisningen behandlas finns dessutom en extra krydda att lägga till den politiska positioneringen: efterklokheten. Här kan man i efterhand påstå att man skulle ha gjort ditten eller datten om man själv fått bestämma.
Den stora skillnaden handlar således inte om hur pengar ska fördelas. Skillnaden är hur man ser på att fördelningen av skattemedel ska hållas.
Det vi hörde finansminister Mikael Damberg (S) markera i veckan när vårbudgeten lämnades över till riksdagen, att ordning och reda i ekonomin är a och o, det hörs inte så mycket från den rödgröna oppositionen på Gotland. Här tycker tvärtom Dambergs partikamrater att det är dåligt att "samla pengar på hög", de ska konsumeras direkt, även om det handlar om tillfälliga tillskott.
På Gotland har vi aldrig riktigt behövt bry oss om vilken verksamhet som åligger å ena sidan kommunerna å den andra landstingen (det som nu heter regioner). Vi har alltid haft "alla ägg i samma korg" eftersom vi inte hade något landsting innan vi blev region.
För övriga landet kan man konstatera att regionpolitikerna är okända för de flesta medborgare. I "Uppdrag Granskning" i SVT hade man studerat det politiska arbetet i regionerna och hur väl känt det var för medborgarna.
UG-redaktionen hade gått igenom samtliga oppositionens motioner och interpellationer under mandatperioden i Sveriges 21 regioner – och räknat antalet initiativärenden i nämnder, samt hur länge politikerna diskuterat och debatterat i regionfullmäktige.
Den politiska oppositionen är som mest aktiv i Stockholm, följt av Norrbotten, Västerbotten och Västmanland. I botten kommer Dalarna, Gotland och allra sist Region Halland.
I programmet frågar man sig hur väljarna ska förstå skillnaderna mellan partierna då det ofta inte finns någon sådan mellan majoritet och opposition. Inte ens politikerna själva hade så många bra svar på detta.
I dag kan den som vill lyssna på de gotländska politikernas förklaringar om vad som skiljer dem åt.