Hälften av gotlänningarna kan tänka sig längre överfartstider i färjetrafiken, hävdar P4 Gotland efter att ha låtit Novus ställa en fråga som besvarats av 515 gotlänningar. Frågan löd:
"Med färjetrafiken skulle 45 minuters längre överfartstid sänka bränsleåtgången med 40 procent. Skulle du kunna tänka dig en förlängning av överfartstiden för att spara på klimatet?"
Ungefär en fjärdedel kunde, 24 procent, valde svarsalternativet att de kunde tänka sig 45 minuter längre överfartstid. 25 procent kunde tänka sig ÄNNU längre överfartstider.
Jag har synpunkter på undersökningen. Och då inte bara på den egendomliga formuleringen att man ska "spara på klimatet". Man förstår ju ändå vad som avses.
En viktigare invändning är att de längre överfartstiderna är inte möjliga att kombinera med dagens modell för färjetrafiken. Hur påverkas miljökalkylen, och respondenternas svar, om det exempelvis visar sig att man måste bygga och operera två ytterligare färjor för att lösa färjetrafikens uppgifter med längre överfartstider?
Det är inte så enkelt att man kan sänka farten på färjorna och låta allting annat förbli som det är.
Färjornas överfartstider är viktiga. Men det är för all del inte den enda parametern som är viktig. Själv hade jag exempelvis uppskattat att under veckan som gick slippa ta en färja på den södra linjen som gick klockan ett på natten. Det är inte så kul att efter en sömnlös natt köra av färjan vid fyra på morgonen. Antalet avgångar, tidpunkten för dessa avgångar och priserna för resenärer och för frakt har alla stor betydelse för oss som nyttjar färjorna. Det är också viktigt att det under högsäsong inte är så att färjorna är fullbokade flera dagar i rad, vilket blir ett stort hinder för resor mellan ön och fastlandet som inte kan planeras flera veckor i förväg.
Vad kan förbättras? Eller ska allt försämras? Trafikverkets förslag kan innebära lägre fart, högre priser och färre avgångar.
Den som vill förlänga överfartstiderna i färjetrafiken har också ett ansvar för att presentera en helhetslösning för hur denna trafik praktiskt ska genomföras och vad konsekvenserna blir ekonomi, miljö resenärer och godstransportörer.
Jag är verkligen inte säker på att vätgas med nödvändighet är framtiden för driften av färjorna till och från Gotland. Mycket återstår att göra innan denna lösning är tekniskt och ekonomiskt möjlig. Men dessa planer för en trafik med nollutsläpp finner jag ändå både intressantare och mer framåtsyftande än att Gotlands förbindelser med omvärlden ska offras i självspäkningens namn.