Gotlandshem ville ha en hyreshöjning på nästan tio procent, på grund av ökade kostnader. Hyresgästföreningen tyckte hyreshöjningen borde vara mycket mindre. Efter att de förhandlingarna strandat blev det Hyresmarknadskommittén som fick bestämma. Som man kunde förutspå efter kommitténs tidigare insatser så hamnade den ungefär mitt emellan. I veckan fick vi reda på att det blev 4,9 procent.
Att sitta i Hyresmarknadskommittén verkar lätt. Är det så enkelt att Gotlandshem borde ha begärt 20 procent för att få knappt tio?
Så är det med bostadshyror i Sverige. De sätts i förhandlingar eller kommittéer och resultatet har mycket lite med efterfrågan och läget på bostadsmarknaden att göra. Därför har vi en hyresmarknad som inte alls fungerar.
Det borde vara en rörlig marknad, där nyinflyttade snabbt skulle kunna få en bostad. Men också en marknad man lämnar när man bor mer långsiktigt på en plats.
Men det är en stelnad marknad. En marknad där man inte i första taget säger upp ett attraktivt kontrakt, ens när man inte behöver bostaden längre. Då är det mer attraktivt att hyra ut i andra hand, på en andrahandsmarknad där priserna drivs upp, så att man kan stoppa mellanskillnaden i egen ficka. Den som sitter i en äldre hyresreglerad hyresrätt bor ofta kvar även när behovet av boendeyta har krympt.
Även om hyresmarknaden har regleringar även i andra länder så är det inte lika illa. Flyttar man till en ny stad, även attraktiva storstäder, så finns det förstahandskontrakt att få tag i. Lägenheterna är kanske dyrare än vad som känns optimalt, men det finns åtminstone bostäder att få tag i. I svenska städer med högt tryck är det mer eller mindre kört att hitta ett förstahandskontrakt. Om du inte har suveräna kontakter.
Det finns ett ord som det anses vara politiskt självmord att ta i sin mun. Det ordet är "marknadshyror". Moderaterna gjorde en ansats till ett försök i valrörelsen 1991. Det är över 30 år sedan. Och den ansatsen kom snabbt av sig när dåvarande partiledaren Carl Bildt fick en fråga som han inte hade bra svar på. Och det dåliga svaret på Ekots fråga om när marknadshyror skulle införas är något av en klassiker:
"Det vi har sagt på den här punkten det är att jag börjar någonstans att se och det får man till att börja med se vad man ska börja, när man ska börja, och sen får man se vad som händer där och så får man gå vidare från det."
Visst är det som en hare som försökt korsa en väg men fångats skenet från ett par framrusande strålkastare.
Men jag ska ju inte väljas till något, så jag kan kosta på mig att säga vad jag tycker är sanningen.
Det vore mycket bättre om Sverige hade marknadshyror, istället för dagens sönderreglerade och likstela hyresmarknad, där även nyinflyttade kan tvingas till mer eller mindre brådstörtade köp.
Men jag ska väl samtidigt medge att jag inte har något bättre svar än Carl Bildt hade för drygt 30 år sedan på när – eller ens hur – marknadshyrorna ska införas. Ja, åtminstone inget bättre svar än att det måste ske väldigt gradvis. Hur illa däran den svenska hyresmarknaden än är så är landets hyreslägenheter i hög grad fyllda av boende som inrättat sina liv efter den.
Dessutom har ju Sverige, bland annat på grund av hyresregleringarna, en omfattande bostadsbrist. Det gör det extra svårt att ta sig ur de regleringar som skadat bostadsmarknaden. Regerinarna har skapat en brist, som skulle riskera att utlösa hyresrusning.
Det finns ett TV-program som heter House Hunters International. I varje avsnitt får någon (eller några) som gör en internationell flytt hjälp att hitta en bostad i det nya landet. Varje gång som någon är ute efter en lägenhet i Sverige, så får de höra att just i Sverige kan det bli nödvändigt att köpa sig husrum snarare än hyra det.
Det är inte normalt.