Sverige utmärker sig ofta som ett land som toppar internationella mätningar i jämställdhet. Individualismen som präglar den svenska synen på relationer är en av förklaringarna. De underliggande idéerna till den svenska jämställdheten är inte särskilt nya, utan har gamla anor.
Boken Det går an från 1839, skriven av Carl Jonas Love Almqvist, sätter frågan om ekonomisk självständighet i ett historiskt ljus. Bokens handling kan verka anspråkslös. Sergeanten Albert möter Sara på en färja söderut från Stockholm. Han slår följe med henne till Lidköping. Under resans gång fattar de tycke för varandra. Samtidigt är det något som skaver. Sara vill inte gifta sig. Hon vill driva det glasblåseri hon ska få ärva. Men skråväsendet sätter käppar i hjulen. Gifter hon sig blir hennes make också förmyndare. I slutet går Albert med på att leva med Sara, men utan att de gifter sig.
När boken först publicerades år 1839 väckte den ramaskri. Flera satiriska versioner av berättelsen författades av Almqvists kritiker under de påföljande åren. Den så kallade Det går an-litteraturen har beskrivits som en särskild genre.
Om något illustrerar berättelsen betydelsen av ekonomisk självständighet för att vara fri. Att även kvinnor kan ta ansvar för sin egen ekonomi, och att äktenskapet kan bli en tvångströja. Redan år 1846 – sju år efter att boken publicerats – avskaffades det skråväsende som kritiseras i boken.
En central del av Almquists berättelse är betydelsen av självförsörjning. Det perspektivet märks även i den moderna jämställdhetsdebatten. Borgerliga politiker försvarar vinster i välfärden med argumentet att det främst är kvinnor som driver välfärdsföretag. Frihet fås genom självförsörjning, och alla bör åtnjuta samma rätt oavsett kön. Möjligheten att driva eget på samma villkor som företagare i andra branscher blir därför en jämställdhetsfråga.
Samma resonemang återfinns i utformningen av olika socialförsäkringar. Vikten av att kvinnor skulle vara ekonomiskt oberoende var bärande när de skapades på 1960-talet. Det var även ett av de främsta argumenten mot sambeskattning för gifta par, eftersom den i praktiken missgynnade den ekonomiskt svagare parten, vilket oftast var kvinnan, vid skilsmässa.
En parrelation utanför äktenskapet var oerhörd då Det går an skrevs. I dag är det så naturligt att det har fått egna ord: sambo och särbo. Det visar även att den svenska jämställdheten inte härstammar ur 1900-talets socialdemokrati. Det var 1800-talets liberaler – såsom Almqvist – som utmanade de invanda föreställningarna om äktenskapet och kvinnans roll. Om de idéerna inte hade fått slå rot, skulle ingen stafettpinne funnits att plocka upp för senare politiska rörelser.
Idéen om självständighet som starkt förknippat med frihet har haft en stor betydelse för svensk politik. I dag kan det närmast betraktas som allmängods.
Att kvinnor ska vara ekonomiskt självständiga, och ingå relationer med män som jämlikar, visst går det an.