Från 1 maj blev plastpåsar i Sverige betydligt dyrare. Som en del av januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L infördes en punktskatt på tre kronor på plastpåsar och 30 öre på fruktpåsar. Det innebär att man nu måste betala upp till hutlösa sju kronor för en plastpåse.
Syftet påstås vara att minska nedskräpningen i naturen och haven. Regeringen anser att Sverige har ett globalt ansvar, även om problemen inte är lika stora här som i Medelhavet och i världshaven. Samtidigt beräknar regeringen att plastpåseskatten under 2020 ska ge intäkter på 2,1 miljarder kronor och därefter 2,7 miljarder årligen.
Att plastpåsar är ett miljöproblem i världshaven är en sak, men de påsarna kommer inte från Sverige. Upp till 95 procent av plasten i haven, som uppskattas till 150 miljoner ton, kommer från tio floder i Asien och Afrika. Ingen av dem rinner genom Europa eller Sverige.
Ändå är det just här som världen ska räddas genom en skyhög skatt på plastpåsar. Men hur många i Sverige okynnesköper plastpåsar och slänger dem i naturen? Undersökningar har tvärtom visat att den svenska plastpåseanvändningen gått ner och att en stor del återanvänds, både som bärkassar och som soppåsar, innan de hamnar i soporna och bränns. (Kommunernas renhållningsbolag stjälper förstås inte ut soporna i havet.) Stora ansträngningar har dessutom gjorts av handeln för att ta fram miljövänliga påsar av förnybart och återvunnet material. Men den nya skatten ignorerar alla dessa satsningar och beskattar alla påsar lika.
Enligt Skräprapporten 2020 från Håll Sverige Rent är plastpåsar dessutom långt ifrån det vanligaste skräpet längs Sveriges kuster. De återfinns först på plats nio efter bland annat fimpar, fiskeredskap, godisförpackningar, rep och snören.
För att komma undan den nya skatten börjar folk nu istället i större utsträckning köpa papperskassar och tygpåsar. Men dessa har långt större klimatpåverkan än plastpåsarna och färre användningsområden.
Det finns alltså ingenting som talar för att plastpåseskatten kommer att ha den positiva miljöeffekt som regeringen påstår. Tvärtom.
Skatten har rättmätigt sågats på längden och tvären av rader av experter. Konjunkturinstitutet anser inte att regeringen belagt att plastkassar påtagligt bidrar till nedskräpningen. Svensk Handel menar att plastskatten är symbolpolitik utan miljönytta. Åsa Domeij, tidigare ansvarig för miljöfrågor i riksdagen för Mp, skrev förra året på sin blogg: "Det är symbolpolitik som sänder fel signaler till både konsumenter och näringsliv".
Vad säger då allt detta? Jo, att plastpåseskatten endast är ett nytt sätt att få en stabil inkomstkälla till staten. Men istället för att vara ärlig med det låtsas man värna om miljön. Det är plakatpolitik när den är som allra sämst.
Det finns gott om andra exempel på skatter som regeringen använder sig av för att säkra det finansiella inflödet till staten. Ett är bensinskatten. Varken krig eller politiska kriser har drivit upp bensinpriset lika mycket som S och Mp har gjort. Regeringen är väl medveten om att folk på landsbygden helt enkelt är tvungna att använda bil för att handla och skjutsa barnen till skola och dagis. Gradvisa höjningar av bensinskatten är därför ett säkert sätt att vittja folkets fickor.
Detsamma gäller skatten på el. Mer än hälften av elräkningen utgörs av skatt och moms. Men el är ytterligare en sak som vanliga människor inte kan vara utan. Att skylla skatterna på miljön är inte hederligt, när det egentligen handlar om att skapa stabila intäkter till staten.
På samma sätt kan punktskatterna på alkohol och tobak förklaras. Både drickandet och rökningen går ner i Sverige. Ändå höjs skatterna, denna gång med folkhälsan som ursäkt.
Ingen tycker att plastpåsar ska slängas i naturen, och det är inte heller svenska plastpåsar som är problemet. Om regeringen menade allvar med den gröna politiken borde skatten differentieras så att miljövänliga påsar premieras. Eller varför inte bekämpa koleldningen i Europa, eller bygga ut den klimatsmarta kärnkraften?
Att sminka skatter i grönt ger ökade skatteintäkter, men det hjälper inte miljön. Istället skadar det förtroendet för regeringens analysförmåga.
Det vore bättre att vara öppen med syftet - att plocka mer pengar ur folks plånböcker - eftersom man inte vill eller kan prioritera bland statens utgifter, än att försöka maskera skatterna som omtanke om folkhälsan eller klimatpolitik.