Nättidskriften Kvartal publicerade nyligen ett längre reportage (26/7) om pojkkrisen. När samundervisning infördes med grundskolan år 1962 upptäckte man snabbt att det fanns tydliga ”pojk-” och ”flickämnen”. Pojkar var i genomsnitt bättre på numeriska och spatiala ämnen såsom matematik, naturvetenskap och teknik. Flickor var däremot bättre på verbala ämnen såsom språk, svenska och religion.
Staten satsade stort på att hjälpa flickor att bli bättre i killämnen – och det lyckades. Skillnaderna i matematik och naturvetenskap hade i början av 2000-talet försvunnit. I de ämnen där tjejer redan varit bättre började de dock dra ifrån ännu mer. Sedan 2012 har skillnaderna ökat i 17 av skolans 21 ämnen. I samtliga fall, utom idrott, har tjejerna dragit ifrån.
Att tjejer gör bättre ifrån sig i skolan är förstås glädjande. Problemet ligger i att killar har blivit sämre och därmed inte får tillgång till samma möjligheter i livet. De sämre resultaten beror på att pojkar och flickor utvecklas och mognar på olika sätt.
En amerikansk studie fann att vid skolstart hade flickor en 14 procent högre chans att vara skolmogna än pojkar. Den skillnaden var större än mellan några andra grupper, fattiga och rika, med eller utan förskoleutbildning och, till och med, mellan svarta och vita amerikaner. Pojkar har sämre förmåga till bland annat impulskontroll, konsekvenstänk och arbetsminne.
Andra studier har också visat att flickor redan från början är bättre på läsförståelse än pojkar, vilket så klart påverkar hur väl de klarar framtida studier. Skillnaden könen emellan ökar därför stadigt för varje år. Ändå genomförs inga särskilda satsningar för pojkar.
Tvärtom har undervisningen i svensk skola i flera decennier förvärrat pojkarnas situation. Genom att upphöja eget lärande framför katederundervisning samt redogörelse och analys framför sakkunskaper. Då är det inte konstigt att pojkarnas sämre impulskontroll, konsekvenstänk, arbetsminne och verbal förmåga ger sig till känna.
Denna inställning till undervisning tycks tyvärr vara ingrodd i lärarutbildningen. Liberala Studenters ordförande, Hannes Snabb, skrev i nätmagasinet Smedjan (24/7) om sina erfarenheter som lärarstudent. Bland annat hade han lärare som avfärdade Pisaundersökningar för att vi i Sverige ”har en annan syn på kunskap”. Lärare som menade att läxor och prov var värdelösa, och att det vore kränkande att ge svaga elever särskilt stöd.
Det verkar vara välspridda uppfattningar som går stick i stäv med de behov av aktiv hjälp, repetition och tydliga instruktion som många pojkar har. Inte bara pojkar för den delen, även flickor klarar sig bra med traditionell undervisning.
Lärarutbildningarna måste formas om för att sätta kunskap och beprövad undervisning i centrum. Annars kommer det bara gå sämre för killarna i skolan – och ute på gatan.