Almedalens historik har belysts ibland, med Olof Palmes tal i slutet av 1960-talet apropå att han hade sommarboende på Fårö och avbröt semestern med att tala om politik. På den tiden rådde en sommartorka gällande nyheter, särskilt på det politiska området. Även om det var påtagligt då, och på 70- och 80-talen, gäller det i viss mån fortfarande.
Beslutsfattare (politiker), offentliga verksamheters högre tjänstemän (chefer) med flera har ofta semester från efter midsommarhelgen och i en dryg månad. Det händer därmed färre saker den perioden.
Samtidigt utkommer medier med tidningar och sändningar i radio och tv som måste fyllas. Det kan därmed vara lättare att få uppmärksamhet, i meningen utrymme i medier, för politiska utspel på sommaren.
Olof Palme kunde från runt 1970 och flera år i rad lätt få uppmärksamhet för sitt tal i Almedalen. Efter några år började även andra partier och deras ledare att framträda i Almedalen. Det gällde särskilt valår.
Partierna, som i riksdagen var fem till 1988, hade var sin dag. Efter hand blev partierna i riksdagen fler. Ännu på 90-talet nådde nog Almedalen i form av partiledarnas budskap ut ganska bra till en bred allmänhet via nyheter i medierna, radio, tv, tidningar.
Ett år för runt 25 år sedan såg jag närmare på det. Utrymmet som gavs i de tidningar jag såg på var dels i Expressen och Aftonbladet, dels i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet men även i några lokaltidningar. De senare hade (har) inrikessidor med material från TT (Tidningarnas Telegrambyrå).
För de väljare runt om i landet som tog del av tidningar, men även radio och tv, gick det bra att ta del av det som partiernas ledare sa i Almedalen. De som var mycket politiskt intresserade kunde ta del av flera tidningar, utöver nyhetsprogram i radio och tv. Skildringen var ofta utförligare i de större, riksspridda tidningarna.
Nu finns sedan flera år chans för politiskt intresserade att ta del av ännu mer, via internet, om man inte är på plats. Men en del väljare kan lättare välja bort att ta del av nyheter från Almedalen och politikers tal. Det har blivit mer uppsplittring av publiken, ja väljarna, nu.
För runt 20 år sedan och tidigare nåddes nästan alla av budskapet i tal i Almedalen via nyhetsprogram och artiklar i tidningar. På den tiden läste nästan alla åtminstone lokaltidningar och inrikessidor om partiledares tal.
Det går att föra resonemang utifrån modellen för kommunikation med sändare, mottagare och budskap. I den kan begrepp som kanal och feedback, återföring, läggas till.
På Almedalsveckan gällande partierna är de och deras ledare, tillika talare, sändarna. De vill nå ut med ett budskap. Det kan göras så att budskapet sticker ut och får uppmärksamhet.
Mottagarna är dock inte i första hand publiken som är på plats och nås i kanalen Almedalen utan de som kan nås via kanalen medierna: väljarna. Konkurrensen om att nå väljarna är dock stor och har i runt 20 år ökat.
Ett ändrat medielandskap ger partiernas ledare och deras tal delvis nya förutsättningar. De kan via kanalen internet nå ut mer. Men att med budskap nå en stor publik och mindre intresserade mottagare har nog blivit svårare än för 25 år sedan.
Almedalsveckan ger en möjlighet att ta del av politik och samhällsämnen för de som är intresserade av sådant. Sändarna partierna och deras ledare vill dock främst nå mottagare i form av väljare, särskilt ett valår. Det gör de via kanaler som utgörs av medier. Och den yttersta feedbacken, återföringen, för partier är sympatier från väljare.