Utrikeskrönika
President Biden hade emellanåt svårt att formulera sig och gav enligt de flesta bedömare ett förvirrat intryck.
The New York Times gick dagen efter debatten så långt som att uppmana Biden i en ledare att stiga åt sidan, ”för nationens skull”. Svaret blev att han inte tänkte göra det.
Att möjligheterna för Trump att återkomma till makten har ökat har skapat panikkänslor även på annat håll. Trump har inte bara hotat med att dra in stödet för NATO, han har upprepade gånger även förklarat att han kommer att prioritera införandet av höga tullar på importvaror, i tron att den inhemska produktionen i USA därmed kommer att öka och ett stort antal arbetstillfällen skapas.
Denna klassiska protektionistiska politik har tidigare visat sig vara missriktad och endast riskera handelskrig och destruktiva prishöjningar. Börskraschen 1929 är ett talande exempel på detta. I ett nyligen publicerat öppet brev, som undertecknats av 16 tidigare nobelpristagare i ekonomi, varnades för de negativa effekter en protektionistisk amerikansk handelspolitik skulle få, inte minst för USA:s ekonomiska ställning i världen, men också för landets inhemska stabilitet.
En av Trumps första åtgärder efter tillträdet som president 2017 var att ge order om att USA skulle lämna förhandlingarna om ett jättelikt frihandelsavtal för länderna runt Stilla havet, som omfattade 40 procent av världsekonomin. De importtullar han i stället införde ledde genast till motåtgärder från de drabbade länderna och att den amerikanska exporten minskade. Nu hotar han med att införa tioprocentiga avgifter på alla importvaror, medan tarifferna på produkter från Kina ska läggas på 60 procent.
På det säkerhetspolitiska området kommer inte bara det transatlantiska samarbetet och NATO att påverkas om Trump återväljs. Under sin tidigare mandatperiod krävde han att såväl Sydkorea som Japan skulle betala betydligt mer för de militärbaser som USA har där, vilket de också gjorde, trots att åtminstone Japan redan tidigare betalade för i stort sett alla kostnader, förutom lönerna till den amerikanska militären. Det var billigare för USA att ha baser i Japan än i USA. Nu fruktar Seoul och Tokyo för nya krav som kan göra situationen ohållbar.
Det är inte bara Sydkorea och Japan som är beroende av amerikansk militär närvaro i regionen. Såväl Taiwan som Filippinerna är det, även om amerikanska baser saknas där. Om USA drar sig bort från Ostasien, helt eller delvis, eller minskar stödet, finns uppenbara risker för att Kina flyttar fram sina positioner och tvingar grannländerna även längre söderut till olika former av underkastelse.
Dessutom, hur kommer Trump att förhålla sig till den nordkoreanska diktatorn, som nu har Putins fulla stöd? De toppmöten som tidigare hölls mellan Kim Jong-un och Trump och de ”kärleksbrev” som utväxlades dem emellan ledde ingenstans.