Sverigedemokraterna på Gotland har störst andel väljare i distrikten där stenindustrin är en stor näring, men en näring som drabbats av tunga bakslag vilket gjort branschen i det närmaste rödmärkt. Det är också bygder som Socialdemokraterna dominerat under lång tid.
Visserligen är Socialdemokraterna fortfarande största parti när väljarna på norr, och på övriga Gotland, lägger sin röst till riksdagen, men SD är numera tydligt nummer två på norr.
Jag tror att Socialdemokraternas, historiskt sätt, låga siffror har med Ojnare och det natura 2000 beslut som Lövens regering tog 2015. Ett beslut som drabbade stenindustrin extremt hårt. Det är ju i orter där industrin dominerar som arbetarrörelsen varit starka och att en S-ledd regering med industriarbetarnas före detta ordförande som statsminister slår undan benen för Gotlands viktigaste bransch kommer ta tid att förlåta för stenarbetare och deras familjer. Det var ett beslut som många såg som ett svek. Själv undrar jag ännu vad som låg i andra vågskålen när Löfven tog det beslut, som jag tror var ett av hans svåraste under tiden som statsminister.
Jag tror också att Sverigedemokraternas höga siffror beror mer på missnöje, än en politik som gynnar Gotland och gotlänningarna. När S anses svikit industriarbetarna fanns det inte några andra alternativ än SD för den här rätt konservativa väljargruppen. De ser de borgerliga partiernas politik som arbetarfientlig och Vänsterns kopplingar till kommunismen är ännu i hög grad levande. Kvar fanns då alternativet SD, vars kopplingar till rasism och nazism är svåra att greppa. Andra världskriget är så långt borta och på Gotland har vi inga problem med invandrare.
I kommunvalet är Socialdemokraternas dominans fortfarande stor i de tre valkretsarna på norr och i två av valkretsarna är SD inte ens nummer två.
SD:s riksdagsväljare har uppenbart förstått hur svag partiets lokala organisation är och kryssar för säkerhets skull Jimmie Åkesson i riksdagsvalet framför de gotländska representanterna. SD:s starke man, Lars Engelbrektsson fick bara 6 procent av kryssen i de tre valkretsarna. Jämfört med öns andra toppkandidater, Hanna Westerén (S), Jesper Skalberg Karlsson (M) och Lars Thomsson (C), som alla fick över 50 procent av kryssen. Westerén 60 procent, Skalberg Karlsson 70 och Thomsson hela 74 procent av partiets kryss.
Nu när valresultaten är klara kan vi också konstatera att vi får se en hel del nya ansikten i regionfullmäktige. Även om vi har kvar en stor andel rutinerade politiker, vilket är klokt då kompetens är viktig, har partierna hittat nya förmågor att skola in.
Bland de tio första namnen från Socialdemokraterna hittar vi inte mindre än fyra nya personer. Jenny Larsson, Oscar Lindster, Kristiina Hansson och Thomas Karlström är alla nya ordinarier ledamöter i fullmäktige. Jenny Larsson har varit ersättare under de två senaste åren men de andra är helt nya.
Jag vill även nämna två tjejer som är aktiva i SSU som nu tar plats i Gotlands högsta beslutande politiska organ. Ida Nordahl och Fanny Andersson. Det är alltid kul med partier som ger yngre förmågor chansen att utvecklas i lugn och ro bland mer rutinerad kamrater.
Den utvecklingen ser vi däremot inte hos SD på Gotland. En av orsakerna till att de andra partierna inte ser SD som en möjlig samarbetspartner är partiets bristande politiska kompetens. Det politiska arbetet är så mycket mer än att säga ja eller nej på ett fullmäktigemöte. Därför är kontinuitet bland ledamöterna viktigt. Något som SD har svårt att klara av. Av förra årets ledamöter är bara ordförande Lars Engelbrektsson kvar och inte ens han har visat framfötterna som politiker.
Det är märkligt att SD får så många röster när deras insats är så begränsad som den varit. Men ser man som väljare inga andra alternativ då kan man rösta på SD i rent missnöje. Ett missnöje som ännu syns bland väljarna på norra Gotland.