Då och då dyker det upp stridsfrågor som får engagerade människor att om och om samlas för att visa sitt missnöje. Utan effektsökeri. De bara gör det de känner måste göras.
Medlemmar i Nätverket Bevara Filehajdar samlas sedan en tid tillbaka på fredagar för att markera sitt ogillande mot Heidelberg Materials fortsatta och önskade utökade stenbrytning. Ömsom demonstrerar de i Visby, ömsom i Slite.
Somliga fnyser åt dem. Avfärdar deras oro. Det har vi ingen rätt att göra. De kan ha rätt.
Januari är månaden då Heidelberg Materials täktansökan ska avhandlas i mark- och miljödomstolen och det känns som att temperaturen har höjts på upploppet mot den kommande miljödomstolsprocessen.
Hettan har tilltagit i kritiken från de miljövänner som vill värna det gotländska grundvattnet. En politisk minoritet, bestående av Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter i tekniska nämnden, ifrågasätter varför Region Gotland ger det stora cementbolaget ett trumfkort att spela ut för miljödomstolen; att det finns ett avtal mellan parterna att Heidelberg Materials ska ersätta förlorat vatten för regionen.
Det där avtalet påminner mig om artisten som skulle ut och flyga med sin gitarr, på väg till en spelning, men inte tilläts ta med gitarren som handbagage ombord. Den skulle checkas in. När artisten uttryckte sin oro att gitarren kanske skulle komma fram trasig om den hanterats ovarsamt i lastningen fick hon bemötandet: Du har väl försäkring? Jo, men den kan jag inte spela på när jag kommer fram, svarade hon.
Som skadeförebyggande åtgärd för den negativa påverkan som bolagets verksamhet kan medföra på regionens grundvattenbrunnar i Slite är det kanske en mycket bra försäkring att Heidelberg vill bekosta en vattenreningsanläggning. Tanken är att bolaget ska leverera länshållningsvatten från File hajdartäkten till regionen via Heidelberg Materials vattenledning.
Men det här handlar inte bara om regionens vattentäkt i Dyhagen som försörjer Slite samhälle med dricksvatten. Det handlar om vad som händer med Tingstäde träsk. Det handlar om mellersta Gotland. Om vattnet i Roma. Det är egentligen konstigt att inte fler demonstrerar. Kanske tror folk att Heidelbergs brytning och dess konsekvenser stannar i Othem?
Det är väl tjusigt om Heidelberg Materials erbjuder sig att köra vatten i tankar till Slite om allt skiter sig. Men om vattnet tar slut på andra ställen där brunnar sinar och folk inte har kommunalt vatten. Var är försäkringen då? Ganska omöjlig att spela på, precis som den försvunna gitarren.
Men vi verkar ha hamnat i ett läge där det är tillåtet att göra sig lustig över pålästa kritiker som med rätta undrar vem som går i god för vattnet.
I samband med förra veckans demonstration i Slite, intervjuade P4 Gotland fabrikschefen Matilda Hoffstedt på Heidelberg Materials som slapp följdfrågor när hon felaktigt påstod att "inte någon av myndigheterna som har granskat vår tillståndsansökan … de ser inte heller någon risk för att dricksvattentillgången ska påverkas negativt i och med att vi bryter sten på File hajdar".
Nehej? Jasså inte? Hon förtränger där vad den gotländska länsstyrelsen sagt till mark- och miljödomstolen; att bolagets täktansökan ska avstyrkas. Avslag är tillsynsmyndighetens förstahandsyrkande. Tidigare landshövdingen Anders Flanking förklarar det med att skadorna på bland annat grundvatten och naturmiljö vid ytterligare 30 års brytning fortfarande riskerar att bli för stora.
Men Matilda Hoffstedt och bolaget har valt att inte bemöta insändaren där fabrikschefen beskylls för att vilseleda.
Hon verkar komma undan med sin ovarsamma hantering av sanningen, när folk frågar: ”Men om man nu gör vattentäkter av gamla brott, är inte vattenfrågan löst då?”