Vi drabbas alla av dåliga dagar. Dåliga dagar som ibland kan staplas på varandra till en vecka. Det kan vara allt från hemrelationen som knarrar till saker på arbetet som inte fungerar, men när de dåliga sakerna inträffar under en och samma korta tidsrymd blir det extra jobbigt. Men vi har fått lära oss att leva med alla upp och nedgångar som livet erbjuder.
Men att en hel geografiskt begränsad region som Gotland skulle drabbas av livets upp och nedgång har jag nog aldrig reflekterat över. Men i ärlighetens namn var veckan som nu är på väg att ta slut en riktig skitvecka för Gotland.
Först kom beskedet att flygbolaget BRA slutar använda Bromma för sina avgångar. Något som i skenet av en flygmarknad med stora problem inte kan ses som en total överraskning. Och att BRA:s beslut riskerar att dra med sig en förtida nedläggning av Bromma flygplats är i mitt tycke inte heller något som skulle behöva betyda så mycket, då flygplatsens tid ändå var räknad.
Men beskedet innebär ändå att Gotland fått ta emot två rätt kraftiga käftsmällar i ett och samma besked. Första smällen som beslutet medför är att avståndet till centrala Stockholm ökar i restid. Något som drabba främst den gotländska arbetsmarknaden. Längre tider för jobbpendlare och de företag som behöver ta sig till och från Stockholm. Något som kan innebära att färre bosätter sig på ön då jobbpendlingen försvåras, eller att företag med bas på ön väljer att flytta arbetstillfällen till Stockholm.
Andra smällen som beslutet kan medför är en förtida stängning av Bromma vilket i sig minskar möjligheterna för elflyg att utvecklas med Bromma som bas. Det medför i sin tur att möjligheterna för att Gotland skulle kunna ingå i elflygets utveckling minskar. Och vi vet att de flesta försök som görs med ny teknik ger positiva ringar på vattnet för de områden där försöken bedrivs.
Men BRA:s besked hamnar ändå i skuggan av den budget som regeringen presenterade i veckan.
För den budget som Regeringen och Sverigedemokraterna har knåpat ihop är en skräckbudget för Gotland. Den innehöll varken generella statsbidrag till kommuner och regioner på en nivå som minskar välfärdskrisen eller kompensation till Gotland för ö-läget.
Utan att gå något beslut i förväg så ser jag en risk att våra politiker tvingas till att lägga en budget som innehåller både tuffa besparingar som skattehöjningar.
Den enda som verkar vara nöjd med en budget som sätter Region Gotland i svältläge är öns moderata riksdagsledamot Jesper Skalberg Karlsson. Han förkunnar nöjt att ett par där den ena jobbar som polis och den andra som sjuksköterska får upp mot 10 000 kronor mer att leva för per år i och med alla skattesänkningar.
Polisen i Skalberg Karlsson exempel kan väl vara nöjd, men hur ser sjuksköterskan på sin framtid inom sjukvården? Om hen ens får behålla jobbet lär det bli med betydligt försämrade arbetsvillkor. Sämre schema, färre arbetskamrater och större press från alla sjuka som tvingas stå i allt längre köer. Jag tror det är få sjuksköterskor som är lika nöjda som Skalberg Karlsson med de prioriteringar som SD och Regeringen haft när de fördelar statens skatteinkomster.
Jag tror inte heller att öns politiker är nöjda lika nöjda som Skalberg Karlsson för att det planeras för en ny elkabel, en reservhamn eller att regeringen sköt till pengar för att lindra de extrema prisökningarna på Gotlandstrafiken för något år sedan, för varken elkabeln, reservhamnen eller gamla pengar till Gotlandstrafiken kommer att betala löner till de som sliter i välfärden. Elkabeln, reservhamnen och gamla pengar till Gotlandstrafiken lär inte heller generera medel till skolböcker, medicin eller bättre omsorg.
Nej det har varit en riktig skitvecka för Gotland, och ändå är det bara början på en tid i landets historia där den SD-styrda regeringen gör Gotland både farligare och fattigare.