Produktivitetskommissionen presenterade under måndagen sitt delbetänkande “Goda möjligheter till ökat välstånd”. I det finns det sammanlagt 113 förslag för att stärka produktiviteten i privat och offentlig sektor. En stor del av betänkandet läggs åt regelförenklingar i byråkratin.
Kommissionens ordförande Hans Lindblad poängterade under presskonferensen att den vackra omslagsbilden till delbetänkandet i grunden var AI-genererad. Det blev en möjligen oavsiktligt klyftig metafor för de motstridiga intressen som finns på området. Många konstnärer, och särskilt hobbykonstnärer, avskyr AI-genererad konst, inte minst eftersom det innebär färre arbetstillfällen för dem själva.
På samma sätt tenderar det att se ut i myndighetssverige när regler ska tillämpas. Ett alltför enkelt och billigt regelverk står nämligen i konflikt med byråkratins intresse av att hävda sin egen betydelse. Den som följt turerna kring exempelvis Naturvårdsverkets så kallade “eldningsförbud i trädgården” känner igen mönstret.
Det är därför inte förvånande att kommissionen kritiserar dagens system för beaktande av regelförenklingsperspektivet i regelgivningen. Den baseras på frivillighet i för hög utsträckning, och analyser som görs är ofta slentrianmässiga. Även uppföljningsarbetet och ansvarsutkrävandet av myndigheters förenklingsarbete kritiseras för att vara otillräckligt.
För att göra upp med det föreslår kommissionen att utöka kompetensen genom Ekonomistyrningsverket, som bör få i uppdrag att hålla samman statens arbete med regelförenklingar. Man föreslår också ökade krav på konsekvensanalyser och utvärderingar, för att rensa upp i regelverk som håller produktiviteten tillbaka. Nya regler ska därutöver vara samhällsekonomiskt motiverade.
Det är utmärkt, och i linje med regeringens mål om att lätta på regelbördan för privat sektor. Bland annat Tillväxtverket har beräknat hur mycket resurser som svenska företag lägger på att hantera och efterleva olika regelverk, och kostnaden uppgår enligt verket årligen till nästan 400 miljarder kronor. Pengar som skulle kunna användas till betydligt större samhällsnytta.
Åren 1995-2007 hade Sverige en produktivitetstillväxt på nästan tre procent per år. Sedan 2010 har den i stället skramlat omkring en procent. Om man bara lyckades höja tillväxten med 0,5 procentenheter hade det inneburit en enorm vinst på sikt. Enligt kommissionens beräkningar skulle Sveriges BNP bli hela 1 000 miljarder högre över en 25-årsperiod, motsvarande 100 000 kronor extra per invånare.
Att höja landets produktivitet är en avgörande förutsättning för att vi ska ha råd med alla de satsningar på försvaret och rättsväsendet som krävs, och utöver det stärka upp den numera ständigt krisande välfärden.