Visitationszoner. Bara ordet lämnar kvar en obehaglig eftersmak. Zoner där man ska kunna visitera personer endast för att de befinner sig i det området – utan en bakomliggande brottsmisstankes. Det hela känns nästan lite väl bekant. Och kan snabbt leda till rasprofilering. Det borde införas för att kunna förhindra och stoppa pågående kriminalitet sägs det. Ebba Busch sa då regeringen tillsatte sin utredning om visitationszoner i en intervju med Expressen (20/12) att zonerna kan behöva bli nödvändiga för att stå på de ”hederliga och ansvarstagande svenskarnas sida”. Vad man menar med detta blir väldigt tydligt, särskilt eftersom visitationszoner fokuserar främst på områden där personer med utländsk bakgrund bor. Men hur hederliga och ansvarstagande är regeringen själva egentligen?
Sedan regeringen tillträdde har kritiken flödat. Inte bara mot Tidöavtalet, som innehåller massa förslag vars största syfte är att polarisera människor, utan också mot de tomma löften man inte kunnat hålla. Skenande elpriser, hög inflation, klimatförändringar och konflikt har definierat det här året. Och många har känt en oro. Därmed tillträdde en regering som lovat att de skulle göra saker och ting bättre. Men mycket har hittills varit tomma löften.
Billigare bränsle, billigare el och reseavdrag var några av de förslag som de lyckades vinna röster för. Men, än väntar väljarna på att regeringen ska leverera. Att missa sin egen deadline och dessutom glömma bort över halva Sverige när det kommer till elen har man inte tyckt är konstigt. Och man verkar inte förstå varför väljarna reagerar starkt. En del verkar förvånade, medan flertalet socialdemokrater poängterat att den politik man försökt föra inte tar så kort tid som man påstått. Antingen har regeringen haft för bra självförtroende eller så har det hela varit ett fult spel för att vinna väljare – vilket vore ett hån mot det svenska folket.
Regeringens huvudpersoner – Ebba Busch, Jimmie Åkesson, Johan Pehrson och Ulf Kristersson kan nog inte anses vare sig hederliga eller ansvarstagande.
Busch försökte backa ur ett avtal och dra en 80-årig man inför rätta när hon själv signerat kontraktet och Kristersson visste om att barnhandel skedde inom Adoptionscentrum – den verksamhet han var ansvarig för, men valde att inte göra något åt det. Åkesson gick med i Sverigedemokraterna då en nazist var partiledare. Och Pehrson väljer att politiskt satsa på fler ordningsvakter – där han själv har ett ekonomiskt intresse. Inget av detta kan ses som vare sig hederligt eller ansvarstagande. Och exemplen över tveksamma beslut är oändliga.
Ändå sitter man på sina höga hästar och känner att man har rätt att införa visitationszoner. Visitationszoner som utan tvekan kommer bli ett angivningssystem för papperslösa flyktingar. Regeringens moraliska kompass har inte alltid pekat åt norr, så att förvänta sig att svenska folket ska följa den nu, vore hyckleri.
Det är farligt när regeringen börjar inskränka på människors rättigheter och kategorisera människor. Att vara både hederlig och ansvarstagande är värdeladdade ord – det finns därmed ingen objektiv syn på vem som skulle kunna passa in i den mallen. Det hela är ett spel för gallerierna för att kunna praktisera sin rasism i större utsträckning. Det är en obehaglig utveckling.