Jag har redan beskrivit det extrema sätt som partierna försöker överträffa varandra i frågan om att vara det parti som förespråkar hårdast straff. Allt från integritetskränkande åtgärder men självklart begränsade till områden med låginkomsttagare, till att kränka barn som upplever utanförskapet problem till att känna sig än mer utanför samhället. (Läs mer om det sista i Hanna Westeréns krönika här nedan.)
Men det är inte bara brott och straff som får politikerna att go bananas. I helgen offentliggjorde de blåbruna*, M, KD, L och SD, att de ska åka på en gemensam valturné. Något som fått flera av Liberalernas toppolitiker att gå i taket. Att M och KD gärna gör gemensam sak med SD är ingen nyhet, men att Liberalerna nu så tydligt knyter ann till SD, och gör en gemensam valturné, är mycket överraskande.
Intern kommunikation inom L anger att det handlar om en liten studieresa, medan den reklam som förebådar valturnén visar att det rör sig om något helt annat. Har man en gång öppnat dörren för ett samarbete med SD är det svårt för ett så pass litet parti att kliva av nu. Speciellt om man tror att just samarbetet är orsaken till de ökade väljarsympatierna. De som nu kritiserar den gemensamma valturnén borde varit mer på tårna när förra partiledaren Nyamko Sabuni fick medlemmarnas förtroende att gå den vägen.
Det är inte heller bara de blåbruna* som tar ifrån tårna eller visar sidor vi inte trodde fanns. I helgen lät Socialdemokraterna meddela att de numera sållar sig till de som inte längre vill se helt förnybar elproduktion utan tycker det räcker bra med att den är fossilfri.
Det mål som partiets senaste kongress fastslog där Sverige skulle ha en förnybar elproduktion 2040 verkar nu vara ett minne blått. S öppnar också dörrarna för nya svenska kärnkraftverk som dessutom ska få lov att byggas lite varstans i landet. Blir nästa utspel att de gör gemensam sak med M och L och föreslår ett kärnkraftverk i Slite?
Det är nästan så man kan se hur partiernas anonyma valstrateger sitter och fingranskar siffrorna i det ständiga flödet av egna undersökningar och pekar ut nya riktningar för politiken. Helt utan att ta hänsyn till vad partiet tidigare sagt i de olika frågorna där siffrorna pekar åt fel håll.
Triangulering där de politiska motståndarnas politik ska neutraliserar går före egen ideologi eller kongressbeslut. Magdalena Anderssons kloka uttalande om att inte ge några vallöften som kan låsa framtida regeringsförhandlingar, har på en vecka förvandlats till att öppna tidigare stängda dörrar. Nu börjar vi se följderna i det korsdrag som de nyöppnade dörrarna skapar. De ideologiska grunderna som hängts upp på väggarna är nu på väg att blåsa ner.
Tvärvändningen i Natofrågan var jobbig för många Socialdemokrater, men påtvingad av Putins attack på det demokratiska och fria Ukraina. Den kritik som framfördes över att det beslutet gick för fort var befogat, men en längre process i partiet hade inte fungerat då beslutet behövde tas där och då.
De problem vi nu ser på elmarknaden är inte av samma dignitet. Dessutom kan de problem vi nu ser inte lösas med ny kärnkraft om tio till trettio år. En längre process i partiet hade inte varit omöjlig om det inte var för det faktum att årets valrörelse får partierna, inklusive S, att bli helt tokiga.
*Blåbruna?? Jo en spade ska kallas en spade, vilket SD:s ordförande på ön tydligt deklarerat i den intervjuserie som helagotland.se så föredömligt producerat, och då ska vi väl även använde språkrådets nyord, från 2014, på samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier.