Regeringen tillsätter nu utifrån Tidöavtalet en utredning för att ta fram ett underlag till en lag med tuffare krav på invandrare än de som Tidöpartierna ställer på sina egna ministrar och förtroendevalda.
Tidöpartierna anser att nyanlända och asylsökande framöver måste ha kunskap gällande bland annat jämställdhet, rättsstatens principer, yttrandefrihet och barns rättigheter, innan de ska få ta del av andra bidrag än försörjningsstöd.
I en artikel i Dagens Nyheter beskriver Johan Pehrson (L) vilka svenska värderingar han anser ska ingå i utbildningen.
”Som liberaler är vi inte så intresserade av var och hur folk firar jul eller andra högtider. Eller hur man dansar, eller om man äter med bestick eller pinnar. Men när man går mot någonting som angriper grundlagen eller våra värderingar, då blir det ett problem.”
När det gäller de första delarna i hans uttalande, angående helgfirande, dans och bestick, lär Liberalerna få mothugg av Tidökamraterna i Sverigedemokraterna den dag då utredningen ska förvandlas till lagförslag. Men dit är det ännu något år även om lagen är tänkt att träda i kraft under mandatperioden.
I artikeln tar Pehrson även upp att personer som redan befinner sig i Sverige borde omfattas av utbildningskraven. Exempelvis de som sprider vanföreställningar om svensk socialtjänst.
Jag vill själv lägga till det begrepp som blivit så populärt som en sammanfattning av lösningarna på de problem som Tidöpartierna anser invandringen skapar. Gör din plikt, kräv din rätt.
Här lägger jag in värderingar kring vårt skattesystem, hur vi ser på svenska lagar, hur vi följer lagarna och hur vi tar emot de domar som faller.
Det jag då ser är att nyanlända och asylsökande har ett behov av att utbildas för att lära sig hur Sverige fungerar, men när det gäller de värderingar som enligt Tidöpartierna måste till för att nyanlända ska få ta del av bidragssystemet är det inte bara hos de nya som det brister.
Ebba Busch (KD) förståelse för svenska lagar, yttrandefriheten och synen på den egna synden, i form av det grova förtal hon gjorde sig skyldig till, är ju begränsad, milt uttryckt.
När Fredrik Reinfeldt skulle bilda sin regeringen 2006 var hans största problem den kultur som fanns inom partiet med svart arbetskraft i hemmet och ett ideologiskt motstånd mot att betala TV-avgift.
En efter en föll de tilltänkta statsråden även om Tobias Billström lyckades hänga kvar trots att han av ”ungdomligt oförstånd” vägrat betala TV-avgift under tio år.
Det senaste exemplet på den skeva syn Tidöpartierna och deras företrädare har gällande vem som har problem med de svenska värderingarna är de helsvenska moderata politikerna i norra Sverige som varit mycket aktiva i spridningen av vanföreställningar om svensk socialtjänst.
Hur SD ser på svenska lagar och utövningen av den samma har en rätt tydlig vi och dom prägel.
De genomgångar som görs inför varje riksdagsval visar också att partiet historiskt sätt har en större andel av sina politiker i straffregistret än andelen invandrare som åtalats för brott.
Även om sådana jämförelser alltid är svåra att göra och att det blir fel att sätta grupp mot grupp utan att ha hela bilden klar för sig. Jag är dessutom av den uppfattningen att personer som dömts och avtjänat sitt straff ska få en chans att visa sig värda nytt förtroende. Men när Tidöpartierna själva ställer grupper mot grupper blir det tydligare att det är fel om man gör jämförelser där deras egna siffror används.
Nyanlända och asylsökande måste utbildas för att kunna få så bra liv som möjligt i deras nya hemland. De måste veta hur samhället fungerar för att själva fungera i samhället. Därom råder inget tvivel. Men när det krävs att den kunskapen måste finnas innan de får ta del av våra bidragssystem just för att de är nya i landet blir det lite skevt.
Problemen finns ju inte enbart hos nyanlända. Och när exempelvis Ebba Busch kan plocka ut över 140 000 kronor i månaden trots hennes bristande kunskap om ”svenska värderingar” är det tydligt att Tidöpartierna vill ställa högre krav på invandrare än på sig själva.