Sveriges syn på auktoritära regimer har ofta fått till följd att diplomatiska förhållanden blivit frostiga. Förhållandet till Turkiet är inget undantag. Sverige är och har varit en fristad för många olika utsatta folkgrupper, bland annat kurder. Inte bara som ett nytt land att bo i utan även ett nytt land att fortsätta kampen mot odemokratiska regimer. För Turkiet har detta varit en nagel i ögat och mycket svårt att få någon ändring på.
Men på senare tid har Turkiet fått flera trumfkort på hand och skapar därmed stora problem för vår regering.
Två av de viktigaste frågorna för den nya regeringen är Natointrädet och bekämpandet av gängkriminaliteten. Moderaterna och Liberalerna har länge förordat att Sverige ska gå med i Nato, men inte haft en majoritet i riksdagen med sig. Varken Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna var innan Putins invasion av Ukraina intresserade av ett svenskt inträde i försvarspakten.
När S, och SD, efter att Putin invaderat Ukraina och det europeiska säkerhetsläget kraftigt försämrats, vände i frågan om svenskt inträde i Nato var det som en uppenbarelse för den svenska borgerliga högern. Något som varit en mycket het önskan under så många år kunde plötsligt bli uppfyllt.
Men då hade ingen tänkt på Turkiet och deras intressen. Turkiet nämndes ofta i frågan om Nato som en part man inte ville ha förpliktelser till, men ingen hade nog tänkt att Turkiet kunde spela den roll Erdogan nu antagit.
Redan från första stund efter Sverige och Finland officiellt begärt inträde i Nato har Turkiet satt sig på tvären. Plötsligt hade Turkiet en hållhake på främst Sverige. Här kunde Erdogan sätta press i kurdfrågan. Nu kunde Turkiet skicka långa kravlistor på personer de ville sätta dit för deras politiska arbete. Något som också fick en bra start.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen gick med på både samtal och ett avtal där bland annat utvisning av personer till Turkiet ingår. Intresset från regeringen att bli medlem i Nato var och är så stark att många med ett människorättspatos kände en oro för de eftergifter som både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson skulle kunna gå med på.
Hittills har några personer utvisats till Turkiet, men utan att väcka någon större uppmärksamhet. Samtidigt har svenska domstolar också avslagit ett antal av de begärda utvisningarna. Så än så länge är farhågorna nog inte besannade.
Men vad som nu händer, med personerna på Turkiets önskelista, efter följderna av koranbränningen, där Erdogan än tydligare deklarerat att Turkiet inte tänker häva sitt veto mot ett svensk Natointräde kan vi bara spekulera i.
Men det är inte bara Natoansökan som Turkiet sitter med på hand. Redan innan den svenska Natoansökan lämnades in hade svensk polis identifierat ett antal grovt kriminella som gjort Turkiet till sin nya bas. Med pengar från deras grovt kriminella verksamhet i Sverige kan de köpa Turkiska medborgarskap och därmed bli immuna mot utlämning till Sverige.
Det senaste utbrottet av gängkrig i Stockholm kan enligt polisen spåras till den person som kallas den kurdiska räven. En person som svensk polis vet befinner sig i Turkiet. I våras greps han av turkisk polis, men släpptes kort efteråt och Turkiet vägrar att lämna ut honom till Sverige. Nu menar polisen att han är en av de som driver det gängkrig som drabbat Stockholm den senaste månaden. Allt med Turkiets goda minne.
Människor som flytt på grund av politisk åsikt, sexualitet eller religion och fått möjlighet att bygga nya liv i Sverige ska vara fredade. Att de fortsätter uttrycka sin åsikt, sexualitet eller religion ska inte innebära någon risk att skickas tillbaka. Hittills har Sverige också stått upp för deras mänskliga rättigheter, men trycket från Turkiet ökar och Natoansökan är inte det enda trumfkortet på Turkiets hand.