Bränslepriserna skenar till nya rekordnoteringar samtidigt som elpriserna är allt annat än stabila. Orsaken till de extrema bränslepriserna är enkom Putins invasion av Ukraina även om det från borgerligt håll framförs åsikter som istället pekar ut regeringen som skyldig.
Visst, en mer öppen värld med världsomspännande handel och ekonomi har en stor del i de problem vi nu ser. Men jag tror inte det var bättre under oljekriserna på -70 talet även om Sveriges ekonomi då var mindre internationaliserad. Som ett litet exportberoende land har vi alltid varit styrda av den globala ekonomins utveckling. Att vi dessutom var enormt oljeberoende när 70-talskriserna slog till gjorde inte saken bättre då.
Den läxa vi lärde oss, eller borde ha lärt oss, efter 70-talets oljekriser, som även de orsakades av krig och oroligheter, var att vi borde bli mindre beroende av oljeprodukter. Något vi bevisligen misslyckats med. Även om det genomförts omställningar som gjort oss mindre beroende av oljeprodukter har vi på andra håll blivit mer beroende än vi var då.
Elproduktion, fjärrvärme och till viss del transporter har blivit mindre beroende av oljeprodukter. Men samtidigt har vi som privatpersoner blivit enormt beroende av bilen. (Vid årsskiftet 2021/2022 var genomsnittet för riket 477 bilar per 1000 invånare, 1970 var genomsnittet omkring 280 per 1000 invånare.)
Friheten att kunna ta bilen dit vi vill slår nu tillbaka tack vare Putin. En del av den utvecklingen har bortfallet av arbetsplatser på landsbygden medverkat till. Är det inte små företag som blivit utkonkurrerade, är det stora koncerner som flyttat sin verksamhet eller det offentliga som dragit sig tillbaka.
De som valt att bo kvar och kunnat pendla till sina nya arbetsplatser är de som nu drabbas värst tillsammans med företag som är beroende av oljeprodukter då det inte finns andra lösningar.
Men vi har även sett hur pendlingsmöjligheten med bil gjort att fler har bosatt sig på landsbygden av egen fri vilja. Ett annat exempel är det fria skolvalet där föräldrar skjutsar sina barn till skolor långt ifrån hemmet och närmaste skola. Eller fritidsverksamheter dit barnen måste ha skjuts.
1974 infördes ransoneringar av drivmedel. Men även bränsle till bostadsuppvärmning, värme från fjärrvärmeverk och varmvatten blev belagda med restriktioner. Det var andra tider det. I dag diskuterar politikerna istället hur de ska kompensera de medborgare som drabbas av de skenande priserna.
Det om något säger att samhället i stort blivit för beroende av oljeprodukter. Hade det varit möjligt utan att riskera hela landets ekonomi skulle vi även hört diskussioner om ransoneringar. Nu får staten kompensera oss för den samhällsutveckling som skett eller den frihet vi valt där bilar drivna av oljeprodukter blivit oersättliga.
Många skäller nu på både skattesystem och regeringen när de ser olika jämförelser mellan länders olika bränslepriser. De anser att det är de svenska priserna som är för höga. Jag skulle vilja vända på det och fråga varför de andra länderna har så låga priser när hela jordens framtid hänger på att vi ska minska användandet av fossila bränslen. Något IPCC senaste rapport visade med stor tydlighet. Det är inte genom billiga bränslepriser vi räddar jorden och här ligger Sverige i framkant och ska pusha de andra att komma ifatt istället för att vi ska ge upp.
Att vi hamnat i det här läget ser jag som bevis för att vi varken lärt oss av 70-talskrisen eller tagit klimatkrisen på riktigt allvar.