Jag försökte se partiledardebatten som SVT:s Agenda höll i söndags kväll. Jag lovar. Och jag borde naturligtvis inte bara ha härdat ut, utan intresserat mig, med tanke på det arbete jag har. Men den här gången gick det inte.
En likhet som SVT:s partiledardebatter har med fotbolls-VM är att varje match ska föregås av enorma mängder snack där experter lägger ut texten om matchens villkor, lagens dagsform och strategier och så vidare. Följer man detta är man utmattad innan matchen ens börjat. Och sedan börjar debatten med något som skulle liknas vid en duell om migrationspolitiken mellan Johan Pehrson (L) och Annie Lööf (C), där Lööf – det första hon gör – är att anklaga Johan Pehrson (och resten av regeringen) för att genomföra Sverigedemokraternas politik.
Det är inte en saklig kritik. Det är ett försök, förmodligen mindre framgångsrikt sådant, till vad britterna kallar "guilt by association". På svenska kan det, mera sällan, kallas för "associationsskuld". Begreppets betydelse beskrivs väl på Wikipedia:
"Associationsskuld är en vanlig typ av argumentationsfel, som begås då en part påpekar en likhet mellan motpartens åsikter och ett referensobjekt (som är klandervärt) och därmed antyder att motpartens åsikter i andra frågor är klandervärda. Det kan även vara att en person eller organisation kan associeras med någon klandervärd eller något klandervärt och därför själv är klandervärd."
Att gå på person istället för sak har blivit alltför vanligt i svensk partipolitik. Det borde jag kanske ha vant mig vid. Men jag vet inte om jag vill vänja mig vid det. Så där klev jag av. Partiledardebatten fick genomföras med en åhörare mindre. Det är möjligt att jag stålsätter mig och ser debatten i efterhand istället, med möjligheten att klicka mig fram en minut eller två när jag blir irriterad.
Gotland är inte så drabbat som många andra delar av landet, men jag är övertygad om att när väljarna får chansen att ge regeringen förnyat förtroende – eller inte – så kommer det i hög grad att bero på hur framgångsrik den blir i kampen mot den grova och organiserade kriminaliteten. SVT rapporterade i helgen att det dödliga våldet med skjutvapen skördat rekordmånga liv i Sverige hittills i år. 60 döda. I Norge är det fyra som skjutits ihjäl på detta sätt. Fyra även i Danmark. Och två i Finland. Så sex gånger fler dödsskjutningar i Sverige än i våra tre närmaste grannländer sammanlagt.
Dödsskjutningarna är samtidigt bara en liten del av all den skada som den organiserade brottsligheten gör. Det är bara udden på den pil som är riktad mot samhällets hjärta och tilltro.
Det är svårt att stoppa och vända den utvecklingen. Men det är också en fråga där regeringspartierna satsat sitt förtroendekapital. Nu gäller det att leverera.