Putinpriser ropar ena sidan och Magdapriser skriker den andra. Sanningen är så mycket mer komplex och när man granskar den svenska energipolitiken är alla lika skyldiga. Något som även Ebba Busch (KD) erkände i SVT:s partiledautfrågning. Trots att hon har varit den som flitigast beskyllt Magdalena Andersson för det läge vi nu är i visste hon att det inte riktigt stämde överens med verkligheten.
Till SvD uttrycker Vattenfalls före detta ordförande förvåning över dagens höga politiska tonläge då nedläggningen av Forsmark 1 och 2 inte blev politik förrän 2020. Och då var förberedelserna redan för långt gångna för att stoppa nedläggningarna.
Vi i Sverige är inte heller ensamma om stora prisskillnader mellan norra och södra landsdelar. I Norge är prisskillnaderna än större och priserna i södra Norge överträffade till och med priserna i södra Sverige under augusti.
Men medan politikerna fortsätter käbblar om vems fel det är, slår elpriserna i södra Sverige nya rekord med ojämna mellanrum.
Men för privata elabonnenter spelar det ingen roll om det rör sig om Putinpriser eller Magdapriser då räkningarna ändå ska betalas. De vill nog hellre att politikerna slutar tjafsa och går till handling.
Fram till nyligen var det främst privatpersoner som drabbats av elchocken, både direkt på elräkningen och indirekt genom höjda priser på varor och tjänster.
Men det är inte bara privatkunder som drabbas av de höga elpriserna. Sen någon dag tillbaka har det också rapporterats om elchockade företag. Industriföretag som väljer att stoppa produktionen helt då elkostnaderna vida överstiger det pris man kan ta ut för sina varor.
Det vi ser är en utveckling som går år helt fel håll. När kostnaderna stiger minskar köpkraften och efterfrågan på varor och tjänster. Vilket leder till minskad produktion, arbetsbrist och uppsägningar. Uppsägningarna leder till inkomstförluster för de som drabbas och därmed minskad köpkraft. Allt i en utförsbacke som sluttar allt brantare och som bara kan stoppas av högre efterfrågan. Men när företagen samtidigt inte kan bära sina ökande kostnader riskerar hastigheten nedför öka än mer.
Vi riskerar nu att hamna i en liknande situation som vi hade under finanskrisen 2007 – 2008 då industri efter industri tvingades säga upp personal på löpande band.
Det vi ser är inte bara en svår privatekonomisk situation, det är en mycket stor risk för en allvarlig nationell ekonomisk kris.
Det är dags för våra politiker att sätta sig ner för att hitta en lösning. Behöver några av partiernas toppar avbryta valrörelsen så är det inget som väljarna skulle se som negativt. Snarare tvärtom.