Grodan Kermit hade dubbla problem. Förutom att det inte är lätt att vara grön så heter det ju också att: "Fan ska vara teaterdirektör!" Och det liknar ju hans jobb.
Heidelberg Materials finner nog också sin roll i Slite som besvärlig. Ingen borde förneka att planen att bli den första koldioxidneutrala cementfabriken är en ambitiös plan att bli grön. Beroende på hur man räknar kan fabriken till och med bli en koldioxidsänka.
Samtidigt måste man känna sig något motarbetade. De rättsliga prövningarna av brytningstillstånden är långsamma och oförutsägbara. Svenska Kraftnät segar med kablaget som är en förutsättning för omdaningen av fabriken och behöver vara draget år 2030. Och när företaget berättar om sina gröna planer för framställningen av en helt oundgänglig råvara så beskälls det av dem som ser verksamhetens blotta existens som ett oacceptabelt hot mot natur och vattenförsörjning. Till på köpet finns det dessutom sådana som jag som frågar sig om det är rätt användning av vad som åtminstone för närvarande måste beskrivas som en bristvara – el – när fabriken i Slite ska femdubbla sin konsumtion. Och hur påverkar det Sverige när den fabrik som står för 75 procent av Sveriges cementbehov blir först med koldioxidfri cement? Blir Sveriges cement då också världens dyraste cement? Hur dyr? Jag hoppas alla kalkyler går att räkna hem, både för cementfabriken och för dess framtida kunder.
Heidelberg Materials fick en ny anledning att känna sig motarbetat i tisdags. Miljö- och byggnadsnämnden beslutade att man inte kan börja med den detaljplan som behövs för Heidelberg Materials planer för fabriken, utan ett inledande arbete om hur Slite samhälle skulle påverkas av planerna. Heidelberg Materials anser sig behöva en detaljplan till 2026 för att fabriken ska kunna vara klar 2030. Men 2026 framstår nu som optimistisk. Och man vet naturligtvis inte hur prövningen går. Osäkerhet läggs på osäkerhet ovanpå alla de osäkerheter som redan fanns. Så förutom rättsliga prövningar, Svenska Kraftnät och Geab så finns det nu ytterligare en nödvändig förutsättning för Heidelberg Materials som man har fått större anledning att oroa sig över.
Svenska miljöprövningar och miljötillstånd kan för övrigtinnebära konsekvenser som inte kan beskrivas som något annat än bisarra. Tidningen Företagaren beskrev tidigare i höst ett sådant fall. I Habo kommun – öster om Enköping, norr om Mälaren och väster om huvudstaden – finns företaget Ahlins med kring 40 anställda som ytbehandlar aluminiumprodukter. Där hade man vid senaste årsskiftet tänkt flytta produktionen från den gamla anläggningen från 50-talet till en ny modernare och miljövänligare. Men det gick inte för sig. Prövningen av den nya anläggningens miljötillstånd drog ut på tiden medan den gamla verksamhetens miljötillstånd fortfarande gäller. Så den nya fabriken står tom medan den gamla fortfarande använts.
VD Petter Isaksson sade då till Tidningen Företagaren:
– Att det skulle bli så här besvärligt och tidskrävande att flytta verksamheten är frustrerande. Vi kan ju göra allting bättre i de nya lokalerna. Flytten är bra för kommunen, bra för miljön och bra för företaget. Det är ingen som förlorar på att vi flyttar vår produktion.
Så nej, det är inte lätt att vara grön. Och ibland är det just myndighetsprövningen som gör det onödigt svårt.