Försvaret ska vara första prioritet. En försvarsmakt kapabel att skydda en stat mot yttre hot är en helt grundläggande uppgift och det är bara alltför uppenbart varför Försvarsmakten behövs på Gotland.
Försvaret behöver träna på sina uppgifter och Tofta skjutfält har en väldigt lång historia. Grunden lades redan förrförra seklet, alldeles i slutet av 1800-talet, och även om skjutfältet utvidgats några gånger sedan dess så är skjutfältet omgivet av markägare som förvärvat eller ärvt fastigheter väl medvetna om vad den stora grannen sysslar med. Och om Försvaret skulle tvingas flytta skjutfältet så vore det någonstans mellan omöjligt och extremt svårt och osannolikt att hitta någon annan plats på ön där man kan etablera ett nytt skjutfält.
För några år sedan försvårades samexistensen. Försvarsmakten skulle återetableras på ön och blev mycket mer avvisande till bygglov i närområdet. Vad är det som gjort relationen mellan skjutfältet och dess grannar så mycket vanskligare än den brukade vara?
I grund och botten handlar det om skärpta bullerregler och vad dessa i förlängningen skulle kunna innebära för Försvarsmaktens möjligheter att bedriva verksamheten vid skjutfältet. Det får inte hända.
Jag tror att skjutfältet och dess grannar skulle kunna komma mycket väl överens om bara tillståndet för Försvarsmaktens verksamhet kunde garanteras och om fastighetsägarna kunde godta dessa villkor som en given förutsättning för det område de söker bygglov i. Skjutfältets verksamhet, som inte pågår dygnet runt och året om, blir tidvis en olägenhet som de valt att acceptera.
Men istället känner sig Försvarsmakten på begripliga grunder tvingad att göra invändningar mot bygglov som ligger betydligt längre från skjutfältet än befintliga och bebodda fastigheter, för att minska den risk för verksamheten på skjutfältet som den statliga regelverket utgör. Här finns inget utrymme för avtal mellan två parter om fredlig samexistens som ger båda vad de vill ha. Staten och det stelbenta regelverket har förvandlat en lösbar intressekonflikt till olösbar, när Försvarsmakten ser sig tvungen att inte en omedgörlig inställning för att garantera långsiktiga nationella intressen av ett användbart skjutfält på Gotland.
Försvaret är som sagt första prioritet. Men det skulle tjäna gotlänningarna väl om de rättsliga grunderna för verksamheten på skjutfältet kunde garanteras, samtidigt som fler fastighetsägare fick möjlighet att utveckla sin egendom. Men hittills har inte ens de fastighetsägare kompenserats, som förvärvat dyra byggklara tomter och sedan fått byggloven indragna av regeringen.