Det finns få saker i livsmedelsaffären berör mig personligen så lite som priset på kaffe. Jag dricker det sällan och ännu mer sällsynt är att det sker på egen initiativ. Hemma har jag en burk frystorkat kaffe om någon gäst skulle ha ett desperat behov av koffein. Enligt burken står jag inför ett utgående bäst-före-datum. Kan frystorkat kaffe verkligen bli för gammalt? Det får nästa gäst avgöra. För mig smakar allt kaffe ungefär lika bra. Fast tvärtom.
För andra är det viktigare med kaffepriset. Det blev uppenbart efter helgen som gick. Helagotland rapporterade om hur livsmedelsbutikernas kaffehyllor hade länsats. Hur kunde denna våg av kaffehamstring uppstå?
Tja, inför helgen larmades det om en förestående prishöjning på kaffe. Låt mig hämta ett exempel från Göteborgs-Posten i fredags, där man skriver om hur butikerna varnar om den kommande prisökningen:
”Kaffepriset har redan ökat i butikerna det senaste året, men helgens priser kan ändå komma att framstå som billiga när man nästa vecka ser tillbaka på dem. Då väntas nämligen en ny prishöjning runt om i landet.”
Vad trodde man skulle hända då man berättar att priserna ska stiga men väntar med att höja dem? Man orkestrerade ju i praktiken hamstring.
Göteborgs-Posten beskriver hur kaffepriserna sätts. Det låter som en självpåtagen privat planekonomi på en oligopolmarknad när kafferosteriet Löfbergs kommunikationschef berättar att:
– Alla stora kaffeföretag förhandlar med de stora dagligvarukedjorna fem gånger per år, så det gäller olika tioveckorsperioder. Det börjar en ny period nästa vecka.
Handlare verkar i hög grad spela med. En Ica-handlare i Landvetter berättar för Göteborgs-Posten om han varnat sina kunder om vad som skulle hända via sociala medier.
– Det gör ont i kroppen när det blir sådana prishöjningar, och då ville jag ge alla chansen att köpa på sig lite innan dess.
Efter hamstringsvågen säger Joakim Larsson, butikschef på ICA Maxi i Visby, till Helagotland:
– Det är väldigt tråkigt, man vill inte ha det såhär utplockat.
Kanske det. Men branschen som helhet har ju skapat förutsättningarna för att allmänheten skulle drivas att hamstra kaffe.
Göteborgs-Posten beskrev också anledningarna till varför kaffet blivit så dyrt. Anders Thorén på Löfbergs förklarade:
– Det är till stor del en effekt av extremväder och klimatförändringar, som gör att skördarna har försämrats kraftigt i många länder. Det finns också valutaeffekter och allmänna kostnadsökningar, precis som i alla branscher.
Dåliga skördar har drabbat bland annat storproducenter som Brasilien och Vietnam. Det bidrar också att efterfrågan på kaffe har ökat i världen, bland annat i Kina, och det påverkar givetvis marknaden.
Socialdemokraterna lägger däremot skulden någon annanstans. Det är regeringens fel. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Mikael Damberg skrev exempelvis tidigare i år på Expressens debattsida att:
”I Ulf Kristerssons Sverige kostar kaffet snart 100 kronor”.
Ja, statsministern borde verkligen ha sett till att Brasilien fått bättre väder och att kineserna inte dricker något annat än te.
Stigande kaffepriser till trots – och trots stigande kostnader för Region Gotlands – så tycks det fria kaffet för regionens medarbetare inte vara i fara. Detta framgick när P4 Gotland intervjuade ekonomidirektör Ulrika Jansson om konsekvenserna av stigande kaffekostnader
Det är viktigt att vi har rätt förutsättningar för dem som arbetar så att de ska kunna göra ett bra jobb.
Frågan om det fria kaffet har inte aktualiserats i koncernledningsgruppen och Lotta Israelsson, HR-direktör, betonar hur viktigt det fria kaffet är för arbetsmiljön.
Jag tror det är en riktig bedömning. Något måste man ju ändå lära sig av ilskna och arbetsplatsförsurande motreaktion som brukar komma, när man på annat håll har börjat ta betalt för de anställdas kaffe. Indraget kaffe kostar mer än det smakar.