Jag är tjuvlyssnaren i de sociala medierna. Jag ser och läser, men ger mycket litet tillbaka.
Jag upphör inte att förvånas över hur mycket andra är beredda att dela med sig. Hur de blottlägger sina och sina närståendes liv, för andra att hylla eller håna. Jag vet inte om jag ska förfasa mig, eller imponeras av deras självförtroende att detta är något som omvärlden vill och bör ta del av.
Men all denna information lämnar de frivilligt ifrån sig. Är det då så farligt om staten trålar detta hav av information efter aktiviteter som är farliga för medborgarna eller hela samhället? Är det så allvarligt att EU exempelvis förbereder ett förslag om omfattande övervakning, lanserad som ett sätt att skydda barn mot sexuella övergrepp på nätet bland annat genom övervakning av chattar? Vi är ju väldigt överens om att det är ett lovvärt syfte.
Det handlar dock om omfattande övervakning utan någon specifik brottsmisstanke. Och det handlar inte bara om chattar och sociala medier. Det handlar om allt du lagrar i molntjänster, dina SMS, dina mejl, meddelanden i alla möjliga appar och telefon- och videosamtal, löpande granskade och eventuellt föremål för intresse för övervakarna.
Den tanken är möjligen uthärdlig, kanske till och med tilltalande, om det bara handlar om att förhindra brott mot barn. Men när verktyget är skapat, vad säger då att det slutar där? Det har inte slutat där för länder som Kina och Iran, som använder den nya teknologins möjligeheter för att övervaka och begränsa sina medborgare. De vill inte bara kunna slå till mot oliktänkare. De vill styra hur medborgarna lever och tänker. När vi ser utvecklingen i världen för närvarande, vore det inte då höjden av arrogans att utgå ifrån att inte Europa kan utvecklas i samma riktning? För det gemensamma bästa, så klart!
För 75 år sedan, 1948, skrev författaren George Orwell en bok betitlad 1984. En bok ett framtida samhälle, en dystopi, om hur världen reducerats till några tyranniska regimer som skaffat sig så gott som tal kontroll genom omfattande övervakning och kontroll av medborgarna. Detta är långtifrån den enda litterära varningen om var vi kan vara på väg. Det är varningar som är mer angelägna i dag än de någonsin varit tidigare, just på grund av de möjligheter som digitaliseringen av livet erbjuder ambitiösa makthavare, oavsett om de styrs av egennytta eller verklig eller inbillad allmännytta.