Sverige har fått en statsminister och en regering som stöds av riksdagens majoritet. 176 av riksdagens 349 ledamöter röstade "ja". 173 röstade nej. Ingen avstod. Inga missnöjda Liberaler avvek från partilinjen.
Det förtjänar att påpekas att en majoritet röstade "ja", eftersom vi vant oss vid regeringar som kommit till makten bara för att det inte varit en riksdagsmajoritet som röstat "nej". I Sverige är det tillräckligt för att få bli statsminister och bilda regering. Men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att en sådan regering ska få sin budget genom riksdagen, vilket demonstrerats mer än en gång. Den här regeringen – och vi – lär slippa uppleva hur den tvingas regera på någon annans budget. Det drabbade Magdalena Andersson (S) både som finansminister och som statsminister.
Det är kanske inte så klokt att vi gjort det lätt för svaga regeringar att tillträda. Vore det inte bättre för den politiska samarbetskulturen om kraven på regeringsbildaren var högre, så att man framtvingar samförstånd och kompromisser. De socialdemokratiska regeringarna har betett sig som om de inte behöver förankra sig i riksdagen, när de väl tagit sig till Rosenbad. Därav alla bakslag, som förlorade budgetvoteringar, och därav alla fall där regeringen struntat i att hörsamma riksdagens majoritet.
Ulf Kristersson har också hunnit utse sina ministrar. Kristdemokraterna och Liberalerna har fått fler statsråd än vad som egentligen motiveras av regeringspartiernas inbördes storlek. Moderaterna har å andra sidan många av de tyngsta uppdragen. Förutom statsministerposten är det också moderater som finans-, justitie-, utrikes- och försvarsminister.
Somliga val av ministrar var överraskande. Andra inte. Många förståsigpåare, som borde få sin titlar indragna, har tydligen gått och trott (och till och med offentligt gissat) att Carl Bildt skulle bli utriksminister. Det hade chockerat mig. Å andra sidan blev jag överraskad av att det blev Tobias Billström. Så om jag skulle ha gissat skulle det också blivit galet.
Bästa sättet att inte gissa fel är att inte gissa alls. Den enda minister jag pekade ut i förväg var Gunnar Strömmer som justitieminister. Så vad det gäller alla mina förutsägelser om ministrarna så fick 100 procent rätt.
Tobias Billström är kanske oväntad som utrikesminister, men han är rutinerad. Åtta års erfarenhet som statsråd. De sneaste fem åren har han varit Moderaternas gruppledare i riksdagen.
Jag finner det överhuvudtaget betryggande att samtliga nya ministrar är aktiva politiker som borde kunna hantverket. Det blir sällan bra när man bildar regering och försöker "tänka utanför boxen" genom att plocka in oväntade personer som ska representera annan kompetens än den politiska.