Egentligen är det rätt märkligt. Sverige har under de senaste 100 åren gått från ett ojämlikt land till ett av världens bästa. Mycket beroende av en strävan efter ett jämlikt samhälle. Viktiga samhällsfunktioner exempelvis skola, vård och omsorg är tänkta att vara likvärdiga för medborgarna och för att det ska bli verklighet betalar vi skatt. De som har ansvaret för att samhällsfunktionerna ska bli så bra som möjligt är våra politiker.
Politikerna är människor som under en period av livet tar sig an en av de absolut viktigaste samhällsuppgifterna trots att den uppgiften är kraftigt underbetald, i jämförelse med likvärdiga uppdrag inom näringslivet. Ta bara det faktum att det inom näringslivet finns de som har höga ersättningar som så kallade styrelseproffs, men att samma fenomen aldrig har fått fotfäste inom de politiska uppdragen. De ekonomiska förutsättningarna är helt enkelt för dåliga.
Under de år som Sverige utvecklades hade våra politiker ett högt anseende. Det var fint att ha ett politiskt uppdrag i kommunen och att vara riksdagsledamot var något riktigt fint. Detta var också under en tid då det var fint att jobba inom offentliga verksamheter. De offentliga jobben hade dessutom riktigt bra villkor, jämfört med övriga arbetsmarknaden. Men det var då det. I dag ser det helt annorlunda ut för de som tar på sig ansvaret för driften av samhället.
Trots att uppdraget som politiker är bland de viktigaste vi har i landet ses våra politiker inte som de hjältar de är. I stället blir de trakasserade, hatade, hotade och i värsta fall utsatta för våld.
Enligt BRÅ:s undersökning är det unga politiker som är värst utsatta, vilket i mina ögon är ännu värre. Det är ju de som ska ta över rodret för skutan Sverige när de äldre avgår med ålderns rätt. Det är de som ska ta över styrelseposterna i kommuner, regioner och i riksdagen.
Enligt BRÅ var det 44 procent av politikerna under 29 år som uppgett att de utsattes för brott under 2022.
I det pressmeddelande som BRÅ skickat ut kommenterar BRÅ:s utredare Åsa Strid hur de utsatta politikerna reagerar. ”Över hälften av de politiker som blivit utsatta minskar sin aktivitet på sociala medier, och en femtedel har övervägt att lämna sina förtroendeuppdrag. Vi ser också att utsattheten får större konsekvenser för kvinnor än för män. Det är till exempel betydligt vanligare att kvinnor undviker att uttala sig kring vissa ämnen.”
Hur korkade är vi människor egentligen. Vi vill ha bra skola till våra barn, vi vill ha bra sjukvård när vi blir sjuka och vi vill ha bra omsorg när det blir aktuellt. Men vi trakasserar de som tar sig an ansvaret att ge oss så bra välfärd som möjligt. Vi har ett liknande synsätt när det gäller skatt och välfärd. Vi vill betala mindre skatt men ha bättre välfärd, och sen kräver vi av de politiker som trots allt stannar kvar på sina uppdrag att de ska få ihop den ekvationen. Och lyckas de inte blir deras situation ännu värre. Ja, det är rätt märkligt hur korkade vi människor egentligen är, när politiker trakasseras trots att de borde ses som hjältar.
Bordellhörnan
Jag läser att en restaurang på Gotland satts i konkurs och tänker tyst för mig själv att det där idén med en bordellhörna kanske inte var så smart. Något jag skrev i samband med att restaurangen skulle öppnas.
Jag var föga imponerad över den likgiltighet ägarna hade för den människohandel som kvinnor utsätts för. Hur kvinnor tvingas till prostitution under slavliknande förhållanden samtidigt som restaurangägarna tycker det är kul att inreda en del av restaurangen som en westernbordell. Allt för att stämningen skulle bli så bra som möjligt. Hur nu normalt fungerande kvinnor känner att stämningen blir bättre av att de intar sina måltider i en lokal som uttryckligen är inredd som en westernbordell. Och hur fungerar tänkande män i samma situation.
Koka vatten
Än en gång blir vi varse hur sårbart vårt samhälle är. Är det inte strömavbrott, pandemi eller stormar som ställer till det för oss är det något med vårt vatten. Torka, vattenbrist eller för mycket vatten och översvämmade källare har nu fått sällskap av en varning om förorenat vatten. I Visby med omnejd är vi nu uppmanade att koka vattnet från det kommunala vattennätet.
Hur bakterien Clostridium hamnat i det kommunala dricksvattennätet för Visby med omnejd är ännu okänt precis som frågan hur länge det dröjer innan vattnet åter kan användas.
Alla dessa prövningar är för stunden rätt jobbiga, men när de inte ställer till det värre än så ser jag dem i stället som välkomna. Det är alltid lättare att förbereda sig för kriser när man upplevt dem. Och som sagt, så länge kriserna inte är värre ger de oss i stället lärdomar.
Men med tanke på hur den här ledaren började är jag väl tveksam till om alla tar till sig av de lärdomar de olika småkriserna för med sig.