Danmark har till exempel den bästa sociala välfärden i EU, enligt kommissionens egen topplista. Vidare rankas vårt södra grannland i olika undersökningar som världens minst korrupta samhälle, världens näst bästa land när det kommer till pressfrihet och som världens mest jämställda nation. Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama har sagt att den moderna politikens heliga graal är ”getting to Denmark”: Att nå samma utvecklingsstadium som Danmark.
Att Danmark seglat upp som symbolen för ett välordnat samhälle är något som gått oss i Sverige förbi. Många av oss lever kvar i övertygelsen om att det är vårt land som är andra länders givna förebild. Och visst, Sverige ligger kvar i toppen i många av de nämnda jämförelserna. Men i den nordiska gruppen är det numer Danmark som har ledartröjan.
Vad är då den danska hemligheten? Varför är Danmark världens mest välfungerande liberala demokrati.
En intressant bok att läsa för den som är intresserad av dansk politik är Anders Fogh Rasmussens memoarer. Första delen, med titeln ”At traeda i karaktar”, gavs ut i höstas av Gylldendals förlag. Fogh Rasmussen var statsminister i Danmark mellan åren 2001 och 2009. Han företrädde partiet Venstre, som trots namnet är ett liberalkonservativt parti, jämförbart med svenska Moderaterna. Fogh Rasmussen drev Danmark i borgerlig liberal riktning och memoarerna om hans uppväxt handlar mycket om hur han får sin ideologiska övertygelse.
I den berättelsen märks det att Fogh Rasmussen är en dansk och inte en svensk politiker. Han ser nämligen liberalismen och den liberala demokratin som något han får med sig genom hela uppväxten. Han beskriver hur den genomsyrar lantbrukarhemmet på Jylland, småskolan, läroverket, kyrkan universitetet, juridiken och den lokala demokratin. Idéer om bildning, egenmakt, socialt ansvar och tolerans ser han alltså inte som något hans generation politiker har hittat på, utan ett system som byggts i Danmark under många generationer.
Här är en skillnad mot Sverige. Här talar vi ju ofta om liberala värden som om de var en tillfällig gäst i vår kultur. Det går sällan en månad utan att vi hör någon svensk politiker, ungdomsförbundare eller tankesmedja som oroar sig för att den liberala demokratin är på väg att vittra sönder. Liberalismen beskrivs ofta som helt beroende av ständiga nya reformer och av ”en liberal berättelse”. Underförstått är att de liberala impulserna måste hämtas utifrån. Blott barbariet är ju fosterländskt.
Kanske kan Sverige lära något av danskarna när det kommer till förtroende för den egna politiska kulturen. Vi kommer ju i stora stycken ur samma mylla som Danmark. Folkhögskolor, skiftesreformer, fackföreningsrörelser, sockenstämmor, mejeriföreningar och den kristna tron är också rötterna till vår demokrati och till vår välfärdsstat.