Historiskt har politiker varit bra på att hålla sina vallöften även om det ofta låter annorlunda när det pratas om vallöften i vardagen. De undersökningar som gjorts ger en rätt bra bild av politikers vilja och ambition att fullfölja de saker de lovat under valrörelsen. Jag har för mig att de undersökningar jag tittade på inför förra valet behandlade både Alliansens åtta år mellan 2006 och 2014, som Löfvens första mandatperiod mellan 2014 och 2018. För de tre mandatperioderna var vallöftena uppfyllda till en mycket stor del. De fördomar många har angående politikers vallöften är bevisligen bara fördomar och inte fakta.
Hur det ser ut under denna mandatperiod har jag ännu inte sett några undersökningar på, men jag skulle inte bli förvånad om det är färre vallöften som blivit uppfyllda.
Orsaken är självklart det osäkra politiska läget som präglat de fyra senaste åren där utrymmet att följa upp de vallöften man gett begränsades av Januariavtalet. Ett avtal som vid tillfället för undertecknandet var det enda som kunde lösa regeringskrisen och därmed behövligt. Med facit i hand kan man väl säga att inget av de inblandade partierna vill göra något liknande igen, men där och då var det den enda lösningen.
Jag gillar Magdalena Anderssons ovilja till vallöften. Det blir lätt att man som politiker binder upp sig för lösningar som inte kan genomföras av en eller annan anledning. Vallöften innebär också en koncentration på sakfrågor vilket i sig innebär en snuttifiering av politiken.
Jag tror många vill höra politiker berätta om det samhälle de vill uppnå med sin politik. Gillar man målet ett parti har kan man också acceptera sakfrågor man egentligen inte gillar, för att man kan se det som hägrar längre fram på den politiska vägen.
Att någon lovar en färd genom både törnesnår som träskmarker ger inga väljare, om de inte är tydligt att det inte finns någon annan väg till ett bättre samhälle. I dag används törnesnår och träskmarker som avskräckande exempel av politiska motståndare, då slutmålet sällan nämns.
Men många törnesnår och träsk göms också undan för att inte väcka uppmärksamhet och jag tror att det är här politikernas förtroendeproblem byggs upp. Det är inte brutna vallöften utan de törnesnår och träskmarker som plötsligt dyker upp utan förvarning som bygger på den lite mörka syn som många har på politiker.
Utifrån det här känns det skönt att höra Magdalena Andersson. Jag tror det är bättre att föra fram partiets prioriteringar framför enskilda vallöften. Prioriteringar kan uppfyllas även om vägen dit ändras under färden. Har man däremot lovat att gå genom såväl punkt A som punkt C och tvingas ta en annan väg har man brutit sina löften.
Det är också skönt att höra socialdemokrater prata om törnesnår och träskmarker. Jag tänker då främst på den Beredskapsskatt som partiet fört fram som en lösning på den kraftigt ökade försvarsbudgeten. Att prata om skattehöjningar är knappast en valvinnare om inte behovet förklaras på ett pedagogiskt sätt.
Här finns mycket att vinna för Socialdemokraterna. Vill vi ha ett samhälle där välfärden är både generell som av högsta kvalitet kan vi inte klara alla behov utan ett högt skattetryck. Och den kraftiga uppbyggnaden av försvaret kan inte lösas utan kraftiga försämringar i välfärden eller höjda skatter.
Prioriteringarna är klara men vägen för att kunna prioritera är ännu osäker. Då är det klokt att inte ge för många vallöften och istället koncentrera valrörelsen på partiets prioriteringar.