Magdalena Andersson var en av de mest erfarna politikerna på posten när hon efterträdde Stefan Löfven som statsminister. Få svenska statsministrar har varit bättre förberedda när de klev in på Rosenbad för sin första dag på jobbet.
Men efter den korta, men framgångsrika, tiden som regeringschef innebar valresultatet att hon fick kliva åt sidan, lämna över rodret till Ulf Kristersson och dra på sig blåkläderna i den helt nya rollen som oppositionsledare.
Det är inte bara Andersson som tagit några steg tillbaka. Även Socialdemokraterna som parti kan nu lämna arbetet med att ständigt hitta nya förslag på akuta utmaningar. Nu får partiet möjlighet att se över sin politik i lugn och ro. Ett arbete som också påbörjats.
Samtidigt ser vi ett Sverige med stora utmaningar. Utmaningar som regeringen inte kan, eller vill, hitta lösningar på då de sitter fast i ett avtal där SD dikterat villkoren. Inflation, demografi, teknisk och medicinsk utveckling utmanar ekonomin i kommuner och regioner. Men även de nyliberala experimenten har satt djupa sår i den tidigare välmående skolan, vården och omsorgen.
Redan 2017, i sin debut på Almedalens scen, varnade Magdalena Andersson för de stora utmaningar som välfärden redan då stod inför. Då lovade Andersson i rollen som finansminister att öka statsbidragen till välfärden med 20 miljarder under mandatperioden. Den satsningen skulle då räcka till en bibehållen nivå i skola, vård och omsorg.
Därefter fick vi se fler satsningar från den S-ledda och under pandemin fick kommuner och regioner stora tillskott för att kunna säkra de så viktiga verksamheterna. Men pandemin avslöjade tydligt hur illa det var ställt i sjukvården och äldreomsorgen efter år av nedprioriteringar. De S-ledda regeringarna fortsatte hitta lösningar för att täppa till de hål som fanns inom främst äldreomsorgen med den stora utbildningssatsningen äldreomsorgslyftet som tydligt exempel.
Men det finns fortfarande stora utmaningar att ta sig an och i Tidöavtalet har välfärdsfrågorna fått stå tillbaka. Kristerssons SD-styrda regering har i stället prioriterat borttagande av dansförbudet på krogen och att kraftigt minska inkomsterna för det största oppositionspartiet för att minska deras möjlighet att bedriva oppositionspolitik.
Här är det tomt på motståndarens planhalva och öppet mål för oppositionen. Trots att Socialdemokraterna bara påbörjat arbetet med att uppgradera sin politik är det svårt att inte hitta ingångar för en bättre politik än den regeringen för. Ingen vill ju se fungerande skolor läggas ner på grund av besparingar. Ingen vill se hur äldreomsorgens hårt ansträngda personal tvingas säga hej och tack till kollegor som inte längre ryms i kommunens hårt ansträngda ekonomi. Eller hur vi minskar antalet vårdplatser på landets sjukhus, trots att Socialstyrelsen anser att det behövs fler.
Det är även hos kommunerna som lösningen på gängkriminaliteten finns. Inlåsta gängkriminella begår sällan brott, oavsett hur länge de sitter inne. Men det vi ser i dag är en nyrekrytering som går allt längre ner i åldrarna. Det är kommunerna som ansvarar för skolor och socialtjänsten där de stora förebyggande insatserna kan sättas in för att minska nyrekryteringen. Om kommunerna tvingas till tuffa besparingar är det de icke lagstadgade verksamheterna som drabbas först vilket ofta innebär att förebyggande arbete tvingas prioriteras bort.
Som ni förstår kan Magdalena Andersson ändå ha ett stort självförtroende när hon äntra Almedalens scen för första gången som oppositionsledare.