Men det ska sägas att alla går inte med, somliga går direkt till platsen för talen i Bingebyparken, mitt emellan kvarteren Gurkan och Vitkålen.
Det blåste lite snålt i vinden men fann man lä var det skönt i solen. "Vi har verkligen vind i seglen" konstaterade första talaren, Ida Nordahl, SSU. Och jämför man med läget innan Stefan Löfven avgick och ersattes av Magdalena Andersson så har partiet onekligen fått skjuts.
Tre talare var anmälda, förutom Ida Nordahl, SSU, EU-minister Hans Dahlgren och partiets nya toppkandidat till regionfullmäktige Jenny Larsson.
Bäst tal höll utan tvekan Ida Nordahl. Snyggt upplagt och ideologiskt skarpt. Att påståenden om att "högern" vill att unga ska bli av med jobbet och att folk inte ska få pension, är sånt man kan räkna in i ungdomsförbundsretoriken.
EU-minister Hans Dahlgren är sannolikt en sån politiker som jag har stor respekt för. Duktig på det politiska hantverket, men lite tråkig. Som talare fungerade han mindre bra. Partiet borde kunna hjälpa sina ministrar med välskrivna tal. Här kunde man gissa vad som skulle komma vid varje avslut inför en övertydlig paus för applåder.
Talet innehöll sånt vi hört gång efter annan sedan Magdalena Andersson tog över som partiledare. Det var stenar som skulle vändas och det var demokratisk kontroll som skulle återtas.
Någon större glöd lyckades han inte tända hos skaran socialdemokraterna. Inte ens SSU verkade vara på plats för att vissla och peppa.
När Jenny Larsson äntrade talarstolen fick man söka sig framåt för att hennes ord inte skulle överröstas av det allmänna minglet. Hennes tal tog avstamp i klasskamp och om arbetares kamp i världen för att få inflytande och rättigheter. Viktigt att minnas så klart, en dag som denna.
Jag gillar trots allt dessa nedtonade partievenemang bättre än hysteriskt regisserade jubelföreställningar. Det som är äkta är så mycket mer tilltalande även om det inte sker till dunkande discomusik eller flaggviftanden. Än har nog ingen slagit SM:et i pinsam kickoff som Alliansen lyckades få ihop inför valet 2014. Googla och ha skämskudden redo om du missat.
Socialdemokraternas stora budskap på årets Första maj var att man vill permanenta den höjda A-kassa som gällt under pandemin. Tänkt som ett tillfälligt stöd när många förlorade sina jobb när företagen av olika anledningar var tvungna att växla ned. Något som kostar cirka fem miljarder sett till hur det ser ut i dag med arbetslösheten.
Höjda bidrag är ju klassisk sociademokratisk politik. Utan insatser "i andra änden": att få människor i jobb riskerar det dock att bli kostsamt.
Det var så klart detta vallöfte som Magdalena Andersson ville prata om på den presskonferens hon höll inför sitt första Första majtal som partiledare. Media hade dock fler frågor kring Socialdemokraternas inställning till Nato.
Det är väl bara partiet självt som utåt försöker upprätthålla bilden av att man inte bestämt sig ännu, att det försiggår en intensiv diskussion och förankringsprocess för att låta medlemmarna bestämma. Också det en klassiskt socialdemokratisk tradition.
Finns det nån som tror att resultatet blir något annat än att Socialdemokraterna ansluter till dem som redan står bakom att Sverige ska lämna in en ansökan tillsammans med Finland?