Det ojas över förlorad magi, andlig knapphet, att det roliga är väck. Vissa menar att julen är tom eftersom vi struntar i de kristna grunderna till att fira jul, andra hävdar att det är kommersialiseringens fel och skriver eggande samhällsanalyser om hur julfrid ersätts av prylhets och reklam – en del påstår rentav att julens död är en oundviklig konsekvens av ett kapitalistiskt samhällssystem. Men något i deras argument skaver.
Barn brukar förnimma julen med en förundran de flesta vuxna endast erfar när de nalkas en befordran, maratonmedalj eller någon annan ljuvlighet. Ty vi gläds mer åt att få det vi har strävat efter och väntat på.
Det är nog vanligare att barn väntar medvetet på julafton och därtill får klappar de vill ha, vilket kan resultera i att de älskar julen mer än de vuxna som varken känner av sin julväntan eller får gåvor de blir genuint glada över. Barn gnuggar näsan i sin julväntan var gång de ser ett avsnitt av julkalendern, skriver önskelistor och sjunger julsånger i skolan. För dem är det en ritualiserad, upphaussad och därmed påtaglig väntan. Vuxna befattar sig knappt med väntandets ritualer och på julafton fotograferar de lystet de exalterade barnen och undrar var deras egen förundran tog vägen, medan de passivt insuper samma julmusik och pepparkaksdoft de har marinerats i sedan november.
För att som vuxen återerövra julkänslan måste man göra sin julväntan kännbar, ordna en julafton man genuint gläds åt och gärna finna ett varför till julfirandet – vuxna tenderar att söka mening i det de gör.
Man kan hitta sin julväntanskänsla i en träningskalender på Instagram och hängivet göra en workout per dag tills julafton. Kanske gå med i en kör som repar inför en julkonsert eller delta i andra aktiviteter som betonar julens varför och väntan, såsom Luciafirande, adventsdiktande och barnprogrammens lucköppningar.
För ett ljuvligt julklimax kan man skaffa önskvärda klappar till såväl vuxna som barn, istället för att köpa massa presenter som mottas med ett ”så fint” och slutar i en källare – praktisera julgemenskap och samköp något som mottagaren önskar sig. Drömmer faster om fallskärmshoppning? Vill farfar ha ett hemmagjort schackbräde? Prata ihop er och dela på kostnad och möda. Ett fåtal, älskvärda gåvor är bättre än ett myller av pliktskyldigt avlämpade prylar. För att hitta poängen med julen kan man samla släkt och vänner över en glögg och diskutera.
Julen känns platt då vi har ersatt vägen till den med ett utdraget mål. Den har gått från att vara en dynamisk process med ett eftersträvat klimax till att bli en given raksträcka av halvdan njutning. För att återerövra julens magi måste vi varken rådbråka kommers, kapitalism eller kristendomsbrist. Snarare är det vår egen passivitet som bär skulden för julens tomhet. Så önska dig en kalender i nyårspresent och planera in nästa jul.