Ulf Kristersson var noga med att så fort han fick tillfälle i valrörelsen slå fast att på hans sida i politiken var man minsann överens. Det var bara det man var överens om som man skulle komma överens om med Sverigedemokraterna... Nemas problemas.
Det var Ulf och Ebba som tillsammans skulle bilda regering. Kanske kunde Liberalerna få vara med, om de slutade vara så där trista och ha betänkligheter gentemot Sverigedemokraterna.
Dessa betänkligheter släppte Johan Pehrson helt utan att våndas. Liberalerna kunde minsann prata med alla.
Sverigedemokraterna skulle inte ha tjänstemän i regeringskansliet. Samarbetet skulle ske i riksdagen.
Jimmie Åkesson hade en annan planering: "Om det blir maktskifte kommer vi att ha en central position. Vår ambition är att sitta med i regeringen. Vad vi ser som bäst för Sverige är en ny majoritetsregering med Sverigedemokraterna som bas, för ett nytt styre i Sverige".
Det blev som Jimmie sa. I Tidöavtalet stipuleras det att ”Samarbetsparti som inte sitter i regeringen har fullt och lika inflytande över frågor i samarbetsprojekten på samma sätt som partier i regeringen.”
Sedan dess har det blivit som Jimmie säger i det mesta. SD:s inflytande är stort, för att inte säga dominerande.
Det är inte orimligt då partiet är större än regeringspartierna. Tillsammans.
Det är läge att påminna om hur det var och vad som lovades inför valet från Ulf Kristersson och hans sida av politiken. Detta med anledning av att han, och många andra som sympatiserar med Tidö-partierna, ofta påpekar att oppositionspartierna inte är ett samlat regeringsalternativ.
Det stämmer, lika lite som det inför valet fanns ett regeringsalternativ som gav SD nycklarna till Rosenbad.
Det har aldrig funnits några ambitioner heller, i alla fall hittills, att bilda ett regeringsunderlag av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det finns inte mycket som talar för ett sådant alternativ då det skiljer väldigt mycket sakpolitiskt mellan dessa partier.
Centerpartiet och Socialdemokraterna skulle sannolikt kunna hitta en plattform för ett formellt samarbete men båda partierna känner sig mer hemma med sina forna samarbetspartier, rent politiskt.
Här har tyvärr de före detta borgerliga partierna valt att istället vara stödpartier åt Sverigedemokraterna och väldigt tydligt uttalat att Centerpartiet är ett parti de absolut inte vill samarbeta med. Längre.
Men man kan ju ändra sig. Så som Ulf Kristersson gjort på väldigt många punkter under sin tid som partiledare för Moderaterna.
Så osvuret är bäst för vilka olika regeringsalternativ som kommer att vara aktuella 2026.
I slutänden kanske det är läge att ödmjukt påminna sig om att det är väljarna som avgör maktbalansen i Sveriges riksdag. Nu vet väljarna vad man får om man röstar på något av Tidöpartierna. I dagsläget har detta regeringsalternativ inte stöd i opinionen men mycket kan hända.
Som läget är nu är det oklart om fyra partier ens når upp till riksdagsspärren, varav två är regeringspartier.