En sak jag lärde mig av Hans Rosling och hans Gapminder var att inget är som förut. Vi måste ständigt uppdatera oss med den senast tillgängliga statistiken för att kunna göra en riktig omvärldsanalys. Det jag lärde mig i skolan för över 30 år sedan är gamla nyheter. Både Jugoslavien och Sovjetunionen har splittrats upp och Europa har fått ett tillskott på över femton nya länder sen jag läste geografi. Men även den sociala utvecklingen har gjort att mina gamla kunskaper borde flyttas från nutid till historia i min hjärna. Det Rosling visade var att världen blir bättre, men det gick så pass långsamt att det sällan hamnade på nyhetssidorna där krig, katastrofer och elände dominerade och ännu dominerar.
Nu när 2019 är slut börjar olika myndigheter och andra att sammanställa statistik för det gångna året. Så vad var det egentligen som hände 2019? Eller för att travestera på Donald Trump, "look what happened last year in Sweden".
Det vi nu kan se är att skjutningarna minskat i storstadsregionerna jämfört med 2018. Dessvärre ökar skjutningarna i andra delar av landet. Mest i norra Sverige även om de gängrelaterade skjutningarna där är få. Men även dödsskjutningarna minskade förra året då 41 personer dog genom skjutningar, vilket är fyra färre än 2018.
Egentligen är det inte så konstigt att vi nu ser en, om än liten, positiv utveckling på ett av de medialt mest uppmärksammade samhällsproblemen. Om vi rekapitulerar lite så hade vi en polisorganisation som var både ineffektiv och eftersatt när en enig riksdag 2015 beslutade att göra den landsomfattande omorganisationen. Precis som när alla stora organisationer ska förändras blir det gnissel och problem innan saker faller på plats. Nu börjar både den nya organisationen och de många lagändringarna som riksdagen beslutat om göra verkan. Att den socialdemokratiskt ledda regeringen redan under förra mandatperioden utökat antalet platser på polishögskolan gör inte situationen sämre. Det vi nu ser i statistiken, att skjutningar minskar storstadsregionerna, är bevis på att de politiska beslut som tagits för att ta tag i problemen också ger verkan, om än i små steg.
En annan del av den statliga verksamheten där vi inte ser de förbättringar som skett gäller tågtrafiken. Många av oss lever kvar i den tid då kaos följde med tågtrafiken. Snö, regn, löv eller nedrivna kontaktledningar var ständiga orsaker till förseningar. SJ fick både befogad och obefogad kritik. Men även SJ har gjort framsteg. Under 2019 kom hela 91 procent av tågen fram i tid. Detta trots att antalet avgångar på de hårt trafikerade spåren ökat till rekordsiffror.
I sann Roslinganda bör vi nu alla byta ut tidigare information vi har lagrad i våra hjärnor angående skjutningar och tågförseningar till den senaste statistiken och inse att det faktiskt finns stora delar av vårt samhälle som blir bättre med åren.