De flesta som bor på fastlandet fundera nog aldrig över kostnaden att ta sig till sin grannkommun, då den som resekostnad är i det närmaste försumbar. De tar bilen eller kliver på bussen och åker. Visserligen har boende i Stockholm protesterat över priset på månadskortet för lokaltrafiken. Kortet kostar nu närmare 1 000 lappen, men då kan du åka hur mycket du vill med buss, spårvagn och tunnelbana under en månad och besöka många av huvudstadens kranskommuner.
De som vill åka på semester utomlands tar nog längre tid på sig att se över resekostnaderna då de är betydligt högre. Många är de som bara kan drömma om en utlandssemester då kostnaden är för stor för deras plånbok. Även om drömmen inte gäller två veckor i Thailand utan bara en weekend i London förblir resan en dröm.
Gotland riskerar att bli en isolerad plats för de med anhöriga på fastlandet, speciellt om de kronor som kommer in på kontot knappt räcker till mat och hyra. Äldre gotlänningar med barn och barnbarn på fastlandet eller nyare gotlänningar riskerar att inte få se sina anhöriga alls eller i en betydligt mindre utsträckning.
Men även de mer penningstarka har bra koll på priserna och vill inte betala överpriser för sin resa. Finns det andra minst lika intressanta resmål som är billigare väljs den dyrare resan bort. Nu riskerar Gotland att hamna bland de bortvalda.
När jag kollar kostnaden för en resa i april, tur och retur, från Nynäshamn för två vuxna, två barn och bil får jag nästan en chock. När jag sen förstår att den annonserade prishöjningen på 30 procent ska läggas på det priset över går chocken till fasa.
När jag därefter jämföra med en flygresa till London samma helg i april blir jag förtvivlad då jag upptäcker att det är billigare att flyga till London för samma familj än att ta färjan till Gotland.
Även om flygpriserna var extremt låga innan pandemin var det nog ingen boende på fastlandet som kunde flyga billigare till London än den kostnad de hade för att ta sig till grannkommunen. Men så kan läget för oss gotlänningar bli efter årsskiftet om inget oförutsett inträffar.
Våra politiker gör vad emellertid vad de kan för att det oförutsedda ska inträffa.
Den 8/12 träffade en delegation från Gotland ansvariga politiker i regering och riksdag. 9/12 debatterades Hanna Westeréns (S) interpellation till infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) i riksdagen.
De signaler vi fick från infrastrukturministern, och Jesper Skalberg Karlsson (M), är däremot dystra. Regeringen har gjort vad de kan då de lagt till de resurser som avtalet kräver. Att de resurserna innebär att vi kan se fram emot den annonserade 30 procentiga höjningen av biljettpriserna verkar inte få regeringen och politikerna i regeringsunderlaget att ta några initiativ.
Vi har i stället för kompensation fått regeringens och infrastrukturministerns sympatier. Men i den krassa verkligheten vi gotlänningar lever i gör inte regeringens sympatier färjeresan billigare.