Att oppositionen kritiserar regeringens budget kommer ju inte som någon överraskning. Men det högt uppskruvade tonläget talar för att vi kommer att få en skrikig och tröttsam mandatperiod.
Miljöpartiet kallade det för "en kolsvart budget". Språkröret Per Bolund hävdade att "klimat- och miljöslakten" är inledd.
Är det inte Miljöpartiet som starkt har bidragit till en situation där vi tvingas importera el från kolkraft när det inte blåser?
Regeringens omläggning av energipolitiken syftar till att göra framtiden mindre kolsvart och återupprätta en stark och stabil elförsörjning.
Jag tror inte att regeringen behöver svettas speciellt mycket över oppositionens reaktioner. Men det innebär inte att budgeten är problemfri. Förväntningarna var på sina håll tämligen högt uppskruvade efter valrörelsens utfästelser. Men budgeten läggs i en situation när konjunkturen viker, räntan stiger och den svenska kronan är svag. Samtidigt kan regeringen inte ösa ut pengar eller fatta andra beslut som riskerar att driva på en galopperande inflation. Det är en vansklig balansakt att respektera vallöften, finansiera viktiga satsningar som på rättsväsendet och försvaret, samtidigt som man måste ta hänsyn till verklighetens krav på ekonomiskt ansvar. Storbritanniens högst tillfälliga premiärminister Liz Truss upptäckte vad som kan hända om en regering lägger omfattande och ofinansierade förslag som brister i verklighetsförankring. Hon tvingades avgå efter rekordkort tid på posten. Mindre än två månader. Efterträdare blev den statsfinansiellt försiktigare Rishi Sunak.
Det kan bli en jobbig svekdebatt för regeringen. Men så länge regeringsunderlaget håller ihop så är det inte nu utan om fyra år som regerings insatser och dess förmåga att leverera utlovade reformer och förändringar ska utvärderas av väljarna.
– Det blir värre innan det blir bättre, sade finansminister Elisabeth Svantesson (M) på presskonferensen om budgeten.
Kanske finns det ändå en grundläggande förståelse bland väljarna (men inte i oppositionen) för att läget och arvet från gångna mandatperioder begränsar regeringens handlingsmöjligheter.
Men även om regeringen har fyra år på sig så blir det ändå en svår och pedagogiskt krävande uppgift övertyga väljarna om att Sverige är på rätt väg när det kan ta tid att vända en negativ utveckling. Och regeringen har inte varit överdrivet bra på att förbereda väljarna på vad den här budgeten skulle innehålla och vad som måste vänta.