Låt mig börja med att säga att Region Gotlands ekonomi är inget man ska ta lättvindigt på. Det är av största vikt för oss alla som bor på Gotland att våra skattepengar tas tillvara på bästa möjliga sätt.
Men var går gränsen och hur kan man använda de stora överskott som regionen fått de senaste sju åren och då räknar jag in årets prognostiserade överskott på 246 miljoner kronor. De har tillsammans inbringat närmare en miljard kronor i överskott.
Frågan vi bör ställa oss är om regionen ens behöver spara i ladorna? Svaret är ja, även regionen kan hamna i en krissituation där det behövs en buffert att ta av. Nu är den frågan till viss del beroende på vilken regering som styr landet vid det tillfället.
När världen drabbades av den ekonomiska krisen 2008–2009 drabbades även våra kommuner och regioner. Alliansregeringen som då styrde landet var inte speciellt givmilda med stödåtgärder för att dämpa de minskade skatteintäkterna som drabbade landets kommuner och regioner.
Med Löfven vid rodret ser det helt annorlunda ut och vi ser istället en överkompensation vilket leder till de stora överskott som regionen nu prognostiserar. Medan Alliansregeringen prioriterade stora skattesänkningar har Löfven sett till att skola, vård och omsorg inte ska drabbas på grund av pengabrist.
Vi har även problem med de satsningar som regeringar gör i olika omfattning då de sällan kan beslutas längre än fyra år. Region Gotland behöver därför vara försiktig när budgeten ska läggas, även om det med mycket stor sannolikhet lär dyka upp extra medel under processens gång.
Här ser jag, precis som Meit Fohlin, den stora politiska skillnaden. Medan alliansen stenhårt hävdar budgetdisciplin för nämnderna, har oppositionen sett de behov som finns i skola, vård och omsorg. När man ser att det finns ett överskott är det i min mening korkat att svälta för att pengarna inte finns i rätt kolumn eller rad i budgeten. Här borde det finnas ett utrymme för sunt förnuft och beslut som säkrar gotlänningarnas välfärd.
Problemet är att man inte kan trissa upp de ramar som nämnderna har till sitt förfogande så länge man inte vet att pengarna är säkrade under många år.
Hur ska man då göra med eventuella överskott? Jag ser det som självklart att i valet mellan dålig verksamhet och extra anslag, ska det gå att få extra anslag. Har de myndigheter som har ansvaret för verksamheters kvalitet framfört kritik under en tid är det i mina ögon självklart att det måste tillföras resurser. Det kan även hända att helt nya kostnader plötsligt dyker upp och då ska det även vara en självklarhet att verksamheten får tillskott om det inte kan lösas på andra sätt.
Jag tycker också att det ska gå att söka extra anslag för projekt som kan ge bättre service eller lägre framtida kostnader, men som inte ingår i ordinarie verksamhet. Ett bra exempel är det medborgarförslag angående anropsstyrd kollektivtrafik, vilket jag skrev om i tisdags. Ett projekt som hade kunnat utmynna i en både bättre och billigare kollektivtrafik för oss gotlänningar. Nu blev förslaget istället begravt i den ordinarie kollektivtrafikens eventuella framtida utveckling.
Det finns säker fler verksamheter där det finns idéer som skulle kunna bli verklighet om de fick genomföras som projekt utanför ordinarie budget.
Så, svaret på frågan jag ställde i rubriken är Ja, regionen behöver spara i ladorna. Men inte i den omfattning som sker i dag då ladorna fylls på även under kris, trots att det finns behov av mer pengar i vitala verksamheter.